Fru talman! Det är ibland svårt att veta var man ska börja. Det här är ett ämne som man kan tala om i timme efter timme. Man kan välja att se bara möjligheterna och skygga för riskerna. Man kan välja att bara se riskerna och måla upp domedagens nära förestående. Vi måste ändå på något sätt hamna mittemellan. Det tycker jag även att Josef Fransson gör, vill jag säga.

Jag tror också att det är en revolution för världen. Vi har i dag väldigt svårt att riktigt förstå hur AI kommer att påverka våra liv och hur vi kommer att använda AI under de kommande decennierna. Det är så mycket som vi kommer att kunna använda AI till och så många möjligheter som AI kommer att ge oss om 20, 30 år som vi i dag inte ens tänker på. Det är hisnande men också ganska spännande ska jag personligen erkänna.

Jag delar inte uppfattningen att vi politiker mest ska fokusera på att hantera riskerna. Då riskerar vi att halka efter. Jag menar att vi som politiker måste kunna fokusera på att främja AI där vi tror att den kan göra störst nytta samtidigt som vi försöker skapa en reglering som minimerar riskerna med AI. Jag menar att vi måste klara av båda två.

Från början när jag blev civilminister med ansvar för digitalisering har jag sagt att vi ska ta till vara de stora möjligheterna som AI ger oss. De är enorma och är i dag bara i sin linda. Samtidigt måste vi hantera riskerna på vägen. Det är mina ingångsvärden inom det här politikområdet.

Josef Fransson lyfte själv i sitt anförande fram möjligheterna inom hälso- och sjukvård. Där hjälper AI redan i dag till inom hälso- och sjukvården. Det är inte så att AI är någon nyhet inom svensk hälso- och sjukvård. AI har använts under lång tid för att hitta sjukdomar och för att kunna diagnostisera och bota sjukdomar.

Vi ser att det kommer att användas i en mycket mer snabb takt framöver. Vi kan ställa prognoser på ett helt annat sätt. Vi kan få mycket mer likvärdiga beslut inom socialtjänst och inom andra offentliga instanser som ökar rättvisan, exempelvis den rättsliga rättvisan.

Vi kan också använda det inom rättsväsendet på ett helt annat sätt. Vi kan få tag på vedervärdiga brottslingar, åtala dem och straffa dem för de vedervärdigheter som de har gjort. Det finns fantastiska möjligheter.

Men det finns naturligtvis också risker. Det jag är mest rädd för är att totalitära stater och regimer kommer att använda AI som ett sätt att kontrollera sina medborgare. Det handlar om att socialt kontrollera dem, att manipulera dem och föra fram falsk propaganda. Vi kan redan se detta i dag i det fasansfulla kriget som Ryssland för gentemot Ukraina. Man använder desinformation, och AI är ett medel i detta.

Jag är också rädd för att man inte vet vad som är sant och falskt och att gränslandet mellan sant och falskt suddas ut. Man kan utge sig för att vara någon man inte alls är, etcetera.

Jag har dock ingen stoppknapp att trycka på. Jag kan inte säga: Nu stoppar vi den här utvecklingen och förbjuder alla riskerna. Så fungerar inte forskning och utveckling. Skulle vi stoppa forskning och utveckling i Europa och USA är det Kina som har herraväldet över utvecklingen av AI. Det tror jag inte är någon utveckling som vare sig jag eller Josef Fransson vill se framför oss.

Det pågår mycket arbete inom AI-akten inom EU men också arbete inom TTC och inom G7-länderna där vi talar mer om ett gemensamt synsätt på detta med gemensamma regleringar och också gemensamma standarder. Jag pausar där och återkommer i nästa inlägg.