Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet Erik Slottner för svaret på min interpellation om risker och möjligheter med artificiell intelligens.

Jag hoppas att både fru talmannen och statsrådet testat att pröva och leka med till exempel Chat GPT och själva skapat sig åtminstone en grundläggande uppfattning om hur häpnadsväckande denna teknik faktiskt är.

Artificiell intelligens är bara i sin linda. Redan nu kan den skapa musik och bilder och till och med programmera datakod. Dagens AI är dock bara en bebis. Tänk vad den tekniken kommer att kunna åstadkomma i sina tonår.

Det är uppenbart att frågor om AI har fått en viss plats i regeringens arbete. Men jag menar att den borde vara långt mycket mer prioriterad. Gemene man verkar ännu inte ha förstått att utvecklingen inom artificiell intelligens kommer att revolutionera vår värld på ett sätt som är fullständigt oöverblickbart.

Möjligheterna är enorma när det kommer till att förbättra människors liv och välfärd. Inte minst är jag övertygad om att utvecklingen kommer att kunna leda till att vi kan bota mer eller mindre alla kända sjukdomar och lösa mängder av andra problem som vi människor står inför.

Personlig AI kommer att bli en superintelligent assistent till var och en i vardagen. Företag kommer att kunna mångdubbla sin produktivitet, och så vidare. Det är naturligtvis sådant som vi ska värna och välkomna.

Jag tror att det är primärt riskerna som vi politiker måste börja ta tag i på allvar. Vi människor har härskat på vår planet därför att vi är mest intelligenta i djurriket. Det är inte minst för att vi har varit osedvanligt bra på att samarbeta med varandra. Genom detta har vi också kunnat dominera i princip alla andra djurarter för mat och kläder men ibland bara sällskap.

Nu står vi på randen av att inte längre vara den mest intelligenta varelsen på jorden. Tekniken rusar mot att datorer med råge kan överträffa oss i intelligens och också i så kallad generell intelligens. Det skulle ungefär kunna beskrivas som att en dator kan lära sig att lösa problem som den helt enkelt inte har programmerats för. Jag hörde bara häromdagen att en AI hade ombetts att lära sig att spela schack. Några timmar senare kunde den slå alla tidigare schackdatorer.

Huruvida en dator kan bli medveten så som vi betraktar oss själva är något som vi kanske får lämna åt filosoferna. Men vi är sannerligen nära att inte kunna se skillnaden. Att en AI snart kommer att uppvisa tecken på självbevarelsedrift ser jag som givet. Den tanken, fru talman, ger mig faktiskt rysningar.

En enkätundersökning säger att hälften av AI-forskarna tror att risken är större än 10 procent att utvecklingen inom AI kommer att leda till mänsklighetens utplåning. Det ska sägas att studien är ifrågasatt och att svarsfrekvensen var låg. Men även om vi skulle skriva ned riskerna med en faktor tio är de ändå så stora att de totalt överskuggar riskerna med till exempel klimatförändringar.

Jag skulle vilja dra en analogi om människans bästa vän hunden. Hundägare älskar ofta sina hundar som om de vore en familjemedlem. Men skulle det vara så att de började sprida en sjukdom som hotade våra barn till livet skulle vi inte tveka att ta hundarna av daga för att rädda oss själva. I en framtid skulle vi kunna vara hundarna när artificiell intelligens är oss överlägsna i intelligens.