Fru talman! Det finns mycket att göra på detta område; det är ingen tvekan om det. Sedan är jag lite frågande till exakt vad interpellanten vill att vi ska göra i dessa internationella sammanhang som vi inte gör och som jag inte har redogjort för, men det kan vi möjligen återkomma till.

Däremot tror jag att vi behöver utveckla vårdinsatser bättre än vi gör i dag. Inte minst vet vi att det finns en stor samsjuklighet mellan psykisk ohälsa av olika slag och narkotikabruk, och där behöver vi utveckla politiken. Där finns det utredningar som har lämnat förslag, som vi nu bereder på Socialdepartementet, om att bli bättre på att se problemen tillsammans på ett mycket bättre sätt. Sedan har vi den narkotikautredning som sitter och arbetar.

Därutöver behöver vi vara ständigt vaksamma och aktiva när saker och ting förändras. Precis som interpellanten konstaterar finns den gamla tiden inte längre; världen är mer internationaliserad, och vi blir påverkade av hur andra länder agerar. Vi vill dock samtidigt värna Sveriges möjligheter och vårt sätt att förhålla oss till frågan. Vi har en annan position än vad andra länder har - vi har ett lägre bruk - och det är någonting att fortsätta försöka slå vakt om på olika sätt. Det ska förstås ske i dialog med andra länder men också i de internationella sammanhangen.

Jag delar alltså uppfattningen att vi har mycket att göra för att inte fler ska fastna i drogerna, och det gäller inte minst unga människor. Det handlar också om att de kriminella miljöerna inte ska förses med pengar och möjligheter på detta område.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.