Fru talman! Tack för konkretiseringen, statsrådet!

Statsrådet och jag är uppvuxna ungefär samtidigt. Det var en tid då den svenska narkotikapolitiken, folkhälsopolitiken och det som då kallades ANT-frågor i stor utsträckning präglades av statligt stödda informationskampanjer. Vi växte upp med Anslagstavlan, och vi växte upp i ett samhälle fullklistrat med gula klistermärken där det stod "Spola kröken". Vi växte upp med uppmaningar från A Non Smoking Generation. Det har hänt väldigt mycket sedan dess.

Vi är medlemmar i EU, och jag tycker att det är bra att statsrådet betonar vikten av att faktiskt fortsätta att arbeta med dessa frågor på EU-nivå. Men i den här situationen går det inte att bara fortsätta, utan vi måste driva på. Vi har under årens lopp lärt oss mycket om vad som fungerar och inte fungerar när det gäller att motverka drogrelaterade problem. Vi lever i ett helt annat samhälle i dag, och det är ju faktiskt vi som är medelålders i dag som behöver ta ansvar för dem som är unga.

Där tänker jag att en socialminister i Sverige behöver vidta fler åtgärder än att prata på EU-nivå. Det är en viktig del, men jag tänker att en svensk socialminister också måste agera gentemot den svenska befolkningen och de svenska ungdomarna när det gäller vad vi kan göra för att motverka alkohol, narkotika och andra droger. Det är frågor som vi behöver återkomma till, och där tänker jag att det finns mycket kvar att göra.

När statsrådet säger att politiken måste utvecklas förväntar jag mig att den utvecklas. Nu står vi nämligen inför en helt ny situation i Europa, med en helt ny tillgänglighet för de svenska ungdomarna.