Fru talman! Jag tackar interpellanten Karin Sundin för detta och för hennes engagemang för att minska narkotikaanvändningen i Sverige. Det är väldigt och angeläget på många sätt.

Som jag redogjorde för driver regeringen en aktiv politik både i EU-sammanhang och internationellt. Där handlar det om att förena en restriktiv position med en folkhälsobaserad ansats. Det finns länder som har en väldigt restriktiv syn men inte så mycket folkhälsobaserade ansatser. Det finns också länder som har varken det ena eller det andra. I dessa sammanhang vill vi bidra på de sätt vi kan för att vi ska ha en restriktiv hållning till detta eftersom det sker så mycket i narkotikans spår som är negativt för samhällen.

Med detta vill jag säga att jag följer den tyska utvecklingen noga. Jag har följt de olika stegen i reformen och också hur man har anpassat och gjort om reformen efter hand. Att man har gjort det tror jag också beror på kraven från internationella konventioner, EU-rättsliga frågeställningar och annat. Sedan får detta prövas. Det som nu sker i Tyskland behöver kanske prövas i EU-rättsliga sammanhang. Jag kan inte bedöma på vilket sätt det sker. Men det är i första hand upp till de internationella forum som har att övervaka konventionsefterlevnaden att göra det än att Sverige ska göra det. Däremot kommer Sverige att fortsätta att driva en restriktiv hållning i de sammanhang där vi finns internationellt. Detta är inte någonting som är okänt för mig utan någonting som jag förstås följer noga.

Man ska också komma ihåg att den tyska situationen är annorlunda jämfört med den svenska situationen. Det är långt färre i Sverige som har prövat cannabis eller som brukar cannabis. Det gäller också bland unga, där skillnaden är mycket stor mellan Sverige och Tyskland. Det innebär också att vi har olika förutsättningar.

Det är också viktigt för mig att Sverige kan fortsätta att bedriva en restriktiv politik. Men det sker förstås inte i ett vakuum, utan det gäller att vara observant på omvärlden och följa och diskutera detta med andra länder som väljer andra vägar. Vi får ställa frågan: Vad finns det för erfarenheter av detta? Det ska vi inte göra för att Sverige ska ändra sig, utan vi ska fortsätta att ha en restriktiv hållning. Men vi behöver också dra lärdom av de reformer som har skett och andra åtgärder som skulle kunna vara möjliga inom ramen för en restriktiv politik och arbeta mer med skademinimerande insatser och se till att de som brukar narkotika får bättre möjligheter till vård och stöd så att det blir mindre av stigma så att människor också kan söka hjälp för sina problem på olika sätt. Detta tycker jag också är viktigt för Sverige att utveckla. Men den restriktiva linjen ska vi inte vika från, och den pläderar vi för i internationella sammanhang.