Herr talman! Som jag tror att jag sa hade ingen varit gladare än jag om detta försök hade varit en succé. Och hade det varit en succé hade det naturligtvis funnits en planering på Utbildningsdepartementet när jag blev skolminister för att detta skulle fortsätta. Men det fanns ingen sådan planering, utan försöket löpte ut. Att det gjorde det berodde på att det inte var en tillräckligt god idé, helt enkelt.

Detta är själva tanken med denna typ av försök. Man ska testa och se: Var det en bra idé eller inte? Och ett av de ställen där det har fungerat väldigt väl är Plåt- & Ventbyrån i Katrineholm, som jag själv har besökt. Det är en branschskola som har funnits i ungefär 30 år, alltså långt innan detta försök, och som också fungerade långt innan det här försöket. De har lyckats ta dessa pengar och göra något vettigt av dem. Men de fanns ju redan innan.

Det gäller nu att försöka dra erfarenheten av detta. Vi kan inte tvinga ungdomar att bosätta sig i olika delar av landet för att gå i branschskolor om de inte vill det, utan vi måste försöka hitta sätt att skapa skolor dit många ungdomar vill söka sig, som har bra yrkesutbildningar. Det handlar naturligtvis inte minst också om vuxna människor som kanske har ett yrke som inte är så eftersökt och som väljer att vidareutbilda sig eller omskola sig till någonting helt annat.

Detta håller regeringen nu på med i den stora utredningen om hur vi ska få fler vägar in till yrkeslivet i Sverige. Då kommer erfarenheterna från detta försök att finnas som en grund. Man kan dra slutsatser av vad som fungerade och vad som inte fungerade.

Jag är såklart också medveten om att det är en stor skillnad mellan branschskolor och skolor med riksintag, men det var ett sätt att svara på frågan. Vad finns det för andra möjligheter än att förlänga det här försöket, som faktiskt inte riktigt levde upp till det som vi trodde när det gällde vad det skulle kunna ge i antal platser för de små, små yrken som det handlar om?