Fru talman! Perioden från ett barns första år fram till 20 års ålder är den viktigaste i en människas utveckling. Det är en tid när vi ska lära för livet, och under denna tid är förskola och skola vid sidan om hemmet och fritidsaktiviteter den mest betydelsefulla miljön. Den är betydelsefull för att utveckla grundläggande kunskaper, färdigheter, social förmåga och samarbete med andra. Under den första delen av våra liv är det osvikligt så att våra uppväxtvillkor styrs av familjens livssituation, som i sig är en förutsättning för att kunna utvecklas och möta hinder. Ojämlikhet och ohälsa tenderar att gå i arv om man inte aktivt försöker att utjämna levnadsvillkoren. Här har svensk skola en av sina mest centrala uppgifter.

Fru talman! Vi ser dock hur de ekonomiska klyftorna ökar och hur de familjer som redan har de minsta ekonomiska marginalerna lämnas i sticket av regeringen under krisen. Vi ser hur kunskapsklyftorna mellan de barn som klarar sig bäst respektive sämst i skolan ökar. Vi ser att likvärdigheten brister och att föräldrars utbildningsnivå får en allt större betydelse för hur barnen lyckas i skolan. Vårt skolsystem förmår inte längre att öka jämlikheten mellan barn.

Men i sitt svar på Sanna Backeskogs interpellation nämner statsrådet inte ens skolans roll. Jag förstår varför, för Tidölaget vill inte göra något åt den ojämlika skolan. I stället slåss man med näbbar och klor för ett världsunikt skolsystem där stora friskolekoncerner överkompenseras och dessutom plockar ut vinster på våra skattemedel. Vi har kunnat se hur skolpengen använts till inköp av våffelstugor och skärgårdstomter och hur skattemedel som skulle ha gått till barnens skola i en kommun i stället använts för att expandera och öppna en skola i en annan kommun. Det är förstås helt vansinnigt.

Fru talman! Samtidigt som vi ser konsekvenserna av marknadsskolan och de ekonomiska klyftorna i vårt samhälle hör vi larmen från landets kommun- och regionpolitiker. Det saknas 24 miljarder kronor för att de ska kunna upprätthålla dagens nivå på skola, sjukvård och kultur- och fritidsverksamhet. Sveriges lärare bedömer att minst 12 miljarder kronor behöver tillföras till enbart förskola och skola. Men SD-regeringen har i stället skurit ned på skolan med 2 miljarder kronor i fasta priser, visar en utredning från riksdagens utredningstjänst. Det är ett faktum att den regering statsrådet ingår i valde att prioritera sänkt skatt till sig själv, oss riksdagsledamöter och landets höginkomsttagare med 13 miljarder kronor.

Fru talman! Jag har varit kommun- och regionpolitiker längre än jag har suttit i Sveriges riksdag, och jag vet mycket väl hur lokalpolitiker av olika politisk färg under våren tvingats sitta med hopplösa besparingslistor och försökt prioritera de minst dåliga alternativen för att budgeten ska gå ihop. Kostnadskrisen i kombination med regeringens bristfälliga statsbidrag tvingar Sveriges kommuner och regioner att antingen genomföra skadliga nedskärningar, ofta inom den icke lagstadgade men förebyggande verksamheten, eller höja den platta kommunalskatten, vilket slår hårdast mot vanliga löntagare.

Jag undrar därför: Vad tycker socialministern att landets kommun- och regionpolitiker ska göra i detta svåra läge? Ska de genomföra stora nedskärningar, som ytterst drabbar barnen, eller ska de höja kommunalskatten i tider av hög inflation?