Fru talman! Jag vill inleda med Arwin Sohrabis följdfrågor. En interpellationsdebatt går till på ett sådant sätt att ett statsråd får konkreta frågor, och jag har gett svar på dessa frågor i interpellationssvaret. Det är kanske inte alltid precis som ledamoten önskar. Men att ta svaren på dessa tre frågor till intäkt för att vi inte gör andra saker på bostadsområdet håller inte riktigt. Vi gör väldigt mycket just nu, och vi har en väldigt tuff situation på bostadsmarknaden.

När det gäller frågan om investeringsstödet, som båda ledamöterna tar upp, kan bostadsbristen inte lösas med kostsamma subventioner med låg träffsäkerhet. Enligt den utvärdering som jag hänvisade till, och som ledamöterna också tog upp i sina inlägg, skulle 40 procent av bostäderna - fyra av tio bostäder - ha byggts även utan stödet.

Vad handlar detta om i kronor? Jo, det handlar om att ungefär 10 miljarder kronor av skattebetalarnas pengar gått till byggen som ändå hade skett. Det kan inte på något sätt anses vara ett effektivt och ansvarsfullt hanterande av skattebetalarnas pengar i ett läge där ekonomin är väldigt tuff, inte minst för de allra mest utsatta hushållen. Och det är där som regeringen har lagt sitt största fokus i sin vårändringsbudget, där förstärkningen och förlängningen av det tillfälliga bostadsbidraget för barnfamiljer är den enskilt största satsningen, eller posten, i budgeten.

Det var riksdagen som beslutade att 2021 avveckla investeringsstödet. Om regeringen inte hade fullföljt detta beslut hade vi haft ansökningar som uppgått till 16 miljarder kronor för kommande år att hantera. Tillsammans med de 4 miljarder kronor som har tillskjutits av regeringen för att på ett ansvarsfullt sätt avveckla investeringsstödet hade summan uppgått till 20 miljarder svenska kronor. Ett exempel för att man ska förstå hur stor denna summa är är att hela reformutrymmet för den innevarande budgeten i år 40 miljarder kronor.

Inte ens Socialdemokraterna själva tyckte att det var en befogad ekonomisk prioritering i detta ekonomiska läge, då de inte lade ett öre mer än regeringen i sin skuggbudget för att behålla investeringsstödet.

Regeringen arbetar alltså med träffsäkra reformer. Det finns ett eftersatt reformbehov. Byggbar mark behöver tillgängliggöras, ledtider behöver kortas, regelverk behöver förbättras och förändras.

För två veckor sedan bjöd jag in ett stort antal aktörer i bostads- och byggsektorn för att prata om just den tuffa situation som är just nu. Det kom flera förslag på bordet. Det fanns i huvudsak en samsyn kring de strukturella hinder som behöver åtgärdas. Vi hade varit i ett bättre läge om den förra regeringen under åtta år, då det i huvudsak var högkonjunktur och billigt att bygga, hade använt denna tid för att förbereda bostadsbyggandet i Sverige för en tuffare situation som vi nu är inne i. Denna chans tog man inte, och det får vi nu bära ansvaret för när vi arbetar i högt tempo för att ta fram de reformer som krävs för att få en bättre fungerande bostadsmarknad, så att fler ska kunna förverkliga sina boendedrömmar.

Regeringen kommer förstås att återkomma till detta, och jag ser fram emot det. Vi kommer att återkomma med reformer redan till hösten och under mandatperioden. Det får vi säkert anledning att återkomma till även i interpellationsdebatter.