Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag tackar interpellanten Arwin Sohrabi för möjligheten att få delta här i frågor som statsrådet och jag har haft nöjet att diskutera under riksdagsåret ett antal gånger.

Fru talman! Det är klart att vi med en SD-kontrollerad högermajoritet i Sveriges riksdag får en högerpolitik i Sverige - en enligt min uppfattning dålig högerpolitik. Vi får marknadisering, privatisering och underfinansiering av välfärd och arbetsmarknadspolitik. Vi får skattesänkningar och elstöd riktade till miljonärer och kanske till och med miljardärer.

Vi får beskärning och begränsning av demokratiskt valda politikers handlingsutrymme och handlingsmöjligheter. Till exempel snävar man av en eventuellt kommande modern förköpsrätt på bostadsområdet. Kommunpolitiker ska inte få använda samhällsplanering och markanvändning som ett verktyg för att bekämpa bostadssegregation, säkra industriell utveckling och säkra en rättvis klimatomställning.

Fru talman! Inget av detta är vad Sverige behöver. Men jag undrar om inte den förtida avvecklingen av investeringsstödet till byggande av hyresrätter med lägre hyresnivå är ett slags försök att sätta svenskt rekord i illa tajmad politik.

Vi ser nu att det 2023 kommer att färdigställas cirka 60 000 bostäder i Sverige. År 2024 kommer det enligt Boverkets prognos att färdigställas 40 000 bostäder. År 2025 kommer enligt samma prognos 30 000 bostäder att färdigställas, det vill säga hälften av det som behövs per år. Var kommer vi att hamna 2026, Andreas Carlson?

Fru talman! I sitt svar på ledamoten Sohrabis interpellation menar statsrådet att det investeringsstöd som fanns inte var effektivt, och han hänvisar till Tyrénrapporten som gjorts på uppdrag av Hyresgästföreningen. I denna rapport konstateras det att ungefär 60 procent av de lägenheter som har byggts med stöd inte hade byggts utan stöd.

År 2017-2021 satsade vi 9,7 miljarder kronor. Vi fick enligt rapporten 30 000 lägenheter. I dessa lägenheter bor 62 000 personer, statistiskt uppskattat. Till en kostnad av 156 000 kronor per person fick dessa människor en nybyggd, bra och välplanerad bostad att bo i.

Statsrådet menar att detta inte är effektivt, eller har varit det. Då undrar jag: Jämfört med vad? Är det kanske jämfört med den miljon som vi har satsat på att utomeuropeiska arbetskraftsinvandrare ska få en anställning i rutbranschen i Sverige, eller vad jämför man med?

Min fråga till statsrådet inför sommaruppehållet är: Kan riksdagen hoppas på lite mer noggranna bedömningar av åtgärders effektivitet på det bostadspolitiska området framöver?