Fru talman! Johan Pehrson inledde sitt inlägg med att försöka vara lite rolig och säga att det finns 89 miljarder ägg i arbetsmarknadskorgen. Han hänvisar då till ungefär hur mycket pengar det finns i den totala arbetsmarknadspolitiken.

Men den fråga som vi diskuterar i den här interpellationsdebatten berör ju specifikt insatserna i anslaget 1.3. Där har vi i dag ungefär 7 miljarder, vilket är ungefär 2 miljarder mindre än förra året, för det är detta som regeringen skär ned på. När Johan Pehrson pratade om 89 miljarder inkluderade han exempelvis a-kassan. Så låt oss hålla oss till ämnet.

Jag kan ju konstatera att Johan Pehrson så här efter ett halvår som arbetsmarknadsminister inte kan svara klart och tydligt på vad konsekvenserna i praktiken blir av de neddragningar som jag nu ställer frågor om. Det är önsketänkande som vi får höra om. Vi får höra om effektiviseringar. Det är just ett önsketänkande, och det kommer att få konsekvenser.

Detta är inte heller första gången som jag ställer frågor om detta, och svaren har ju uteblivit, så också i dag. Därför har jag frågat riksdagens utredningstjänst och bett dem att titta på effekterna av Socialdemokraternas jobbsatsningar i budgeten i förhållande till regeringens. Det visar sig att cirka 20 000 fler skulle få stöd att komma i arbete med vår politik - med bibehållen fördelning mellan de olika insatserna, är väl bäst att tillägga.

Medan vi socialdemokrater vill växla upp väljer regeringen att tvärtom skära ned på de insatser som finns för att bryta långtidsarbetslösheten. Att bryta långtidsarbetslösheten är något vi måste göra för att bryta segregationen och öka samhällsgemenskapen.

I slutet av förra mandatperioden fick vi också se ett tydligt trendbrott. Trots flyktingkris, pandemi och krig i vårt närområde började faktiskt kurvorna peka åt rätt håll. Långtidsarbetslösheten började sjunka för första gången på mycket länge. Sysselsättningen ökade, och etableringstiden för nyanlända halverades dessutom. Det är denna utveckling som jag nu är rädd kommer att tvärnita med regeringens nedskärningar. Det sista Sverige behöver är ju mer segregation och utanförskap.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Johan Pehrson kanske har en okänd plan för jobben. Vad är regeringens strategi för att bryta långtidsarbetslösheten? Det är inte bara jag själv, vi socialdemokrater eller den samlade oppositionen som undrar detta, utan vi hör också att exempelvis Svenskt Näringsliv undrar vad som egentligen är regeringens jobbpolitik.

Än så länge har det varit rätt mycket snack och väldigt lite verkstad, får man säga. Det har varit väldigt mycket prao och väldigt få initiativ, förslag och propositioner.

Mycket kan sägas om detta, men för att avsluta kan jag konstatera att arbetsmarknadsministern med envishet håller fast vid påståendet att fler ska kunna få stöd trots att så mycket resurser försvinner från arbetsmarknadsinsatserna. Därför vill jag återigen ställa denna tämligen enkla fråga till arbetsmarknadsministern: Hur ska fler få stöd att komma i arbete när det är färre insatser som erbjuds? Det går ju helt enkelt inte ihop!

Jag synar arbetsmarknadsministerns bluff med hjälp av riksdagens utredningstjänst. Med regeringens budget är det i år 20 000 färre som kommer att få insatser för att komma i arbete jämfört med Socialdemokraternas alternativ.