Fru talman! En av orsakerna som nämnts till de långa handläggningstiderna och de regionala skillnaderna är att det råder brist på erfarna barnutredare och barnförhörsledare i vissa polisområden och i vissa delar av landet. Likadant är det med barnahus. De finns på allt fler ställen i landet, men det är fortfarande inte heltäckande.

Barnahus, där rättsväsendet, hälso- och sjukvården och socialtjänsten kan samlas runt barnet, i stället för att barnet ska flyttas runt och berätta sin historia gång på gång, borde vara en rättighet för varje barn som har utsatts för brott.

Jag vill särskilt ta upp den brist på kompetens som såväl Rädda Barnen som andra barnrättsorganisationer och våra kvinnojourer och brottsofferjourer har lyft under en längre tid. Att arbeta med barn som har utsatts för brott kräver erfarenhet, kompetens, värme och evidensbaserade arbetsmetoder. Handlar fallet om barn som har utsatts för gromning och övergrepp över internet krävs också kunskap i barns språk över nätet. I Rädda Barnens rapport påpekas vikten av att barnförhörsledaren kan följa berättelsen när barnet pratar om adda och ghosta eller reels och stories. Om man saknar kunskap om barns digitala verklighet märker barnet det och kan tappa förtroendet, vilket hämmar hela berättelsen.

Fru talman! Sverigedemokraterna och Moderaterna pratar mycket om sitt paradigmskifte, men det duger inte att bara komma med höjda straff. Det är en för enkel åtgärd. Den leder dels till fulla fängelser och sämre förutsättningar att arbeta återfallsförebyggande, dels till långa kötider för straffverkställighet. Och det är inte till gagn för brottsoffret.

För många brottsoffer finns det andra värden som är minst lika viktiga. Det de allra flesta brottsoffer nog önskar mest är att de inte alls hade blivit utsatta för brott. Värdet av det brottsförebyggande arbetet kan inte överskattas. När man väl blivit utsatt för brott måste man få den hjälp och det stöd som krävs. Menar regeringen allvar med brottsofferperspektivet behöver man se till att kunskap, resurser och kapacitet ökas såväl hos polis och åklagare som hos socialtjänst och hälso- och sjukvård.

Fru talman! Därför vill jag ta tillfället i akt att uppmana statsrådet, regeringen och Sverigedemokraterna att hörsamma Sveriges Kommuner och Regioners krav och tillföra mer resurser till välfärden. Det är nämligen i kommunerna som det viktigaste brottsförebyggande arbetet sker.

Jag ser allvarligt på risken för att arbetet för barns rättigheter på bred front helt måste avstanna till förmån för ensidigt repressiva åtgärder.

Fru talman! Jag vill därför fråga justitieministern hur han ser på kommunernas möjligheter att arbeta brottsförebyggande nu när resurserna uppenbarligen inte räcker till. Jag undrar också hur justitieministern ämnar agera för att rätt kompetens ska finnas på rätt plats, så att barn som har utsatts för allvarliga brott kan få stöd, skydd och upprättelse.