Fru talman! Jag tackar ledamoten Serkan Köse för möjligheten att debattera detta ämne.
Arbetsförmedlingen är en viktig part för att få fler människor i arbete. Med en verktygslåda som består av många verktyg kan Arbetsförmedlingen anpassa stödet efter det behov som finns hos den individ som söker jobbet. Vi vet att det behövs en bredd av olika insatser för att få människor i arbete, men det behövs också en bredd av olika kompetenser på Arbetsförmedlingen för att man ska komma fram till vilken insats som behövs för vilken person.
Den regering som arbetsmarknadsminister Johan Pehrson företräder har minskat anslagen för arbetsmarknadspolitiska åtgärder och Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag. Ledamoten Serkan Köse frågade statsrådet vilka åtgärder man planerar att vidta för att erbjuda rätt stöd och möjligheter till arbetslösa, särskilt till dem som har varit utan arbete en längre tid. I statsrådets svar fanns över huvud taget inget som ens var ett försök att svara på frågan. Jag tycker, fru talman, att det är ganska talande för denna regering. Inte ens när statsrådet får ett par veckor på sig att fundera igenom det hela kommer det fram några svar på hur vi ska få fler personer i arbete, särskilt inte när det gäller dem som står långt ifrån arbetsmarknaden.
Regeringen har varit utan idéer för hur fler ska komma i arbete sedan man tillträdde, men ändå talar man gärna om sin så kallade arbetslinje. Den linjen handlar dock inte om att ge stöd till arbete utan om att göra det ännu svårare för människor som redan har det svårt. Det är inte så vi får fler personer i arbete. Det skulle behövas en aktiv arbetsmarknadspolitik där Arbetsförmedlingen får mer resurser för att möta en tung tid på arbetsmarknaden.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Jag skulle vilja prata lite om hur vi ska få fler personer med funktionsnedsättning i arbete. I en interpellationsdebatt den 11 april debatterade jag med statsrådet om just hur vi ska få fler med funktionsnedsättning i arbete. I den debatten statsrådet bland annat fram SIUS som en viktig verksamhet. Som jag nämnde i den debatten är SIUS en viktig del i att få dem som står långt ifrån arbete att arbeta.
Arbetsförmedlingen själv har lyft fram just detta som ett framgångsrikt arbete, men man har också sagt att det behövs mer resurser för att fortsätta med det. Därför är jag oroad över hur denna grupp ska kunna få hjälp och stöd när Arbetsförmedlingen nu fortsätter att varsla, för detta är en personalintensiv metod.
Nyligen fick vi rapporter om hur Arbetsförmedlingen i första hand ska använda upphandlade verksamheter för arbetsträning. Detta väckte en del reaktioner, särskilt från Famna, som är riksorganisationen för idéburen välfärd. Deras oro är att personer som är långtidsarbetslösa får felaktiga insatser.
Statsrådet svarade på en skriftlig fråga från ledamoten Serkan Köse att det kan vara den arbetssökandes behov som ska styra, men går detta verkligen ihop? Min oro är att antalet verktyg för Arbetsförmedlingen minskas när detta beslut tas.
Jag skulle vilja ge statsrådet en till möjlighet att svara på frågorna i interpellationen. Vilka åtgärder övervägs eller har diskuterats för att mildra de negativa effekterna på myndigheternas förmåga att erbjuda rätt stöd och möjligheter till sysselsättning för arbetslösa, särskilt när det gäller dem som står långt ifrån arbetsmarknaden?