Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Svensk industri är av världsklass; det har den alltid varit. Det är genom kvaliteten på våra produkter som vi som ganska liten nation har kunnat konkurrera ute i världen. Och det råder inget tvivel om att en stark industri har varit förutsättningen för vår starka välfärdsstat, ihop med en klok fördelningspolitik.

I ett läge där välfärden behöver mer resurser, vår infrastruktur behöver stärkas och fler behöver komma i arbete är industrin återigen en förutsättning för att bygga det starka samhället. Till skillnad från hur det lät under den förra mandatperioden har regeringspartierna blivit något mer positiva till stöden för den gröna industrin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är bra att staten är en aktiv part i klimatomställningen och skapar förutsättningar för industrin att utvecklas. Det är självklart att alla industrier i längden behöver vara självgående, men det är allvarligt att regeringen inte förstår varför dessa statsstöd behövs nu och en tid framöver, när vi är mitt uppe i en kapplöpning om ledarpositionen i den gröna omställningen.

Fossilfritt stål, batterifabriker och en fordonsindustri som ställer om är några av de saker som nu ger hopp om en hållbar framtid, då dessa industrier tillsammans står för en tredjedel av Sveriges totala utsläpp. Omställningen behöver genomföras för klimatet och för att ge framtida generationer en chans att ha en planet som det går att leva på.

Något som blivit uppenbart är betydelsen av att lyckas med klimatomställningen i syfte att stärka svensk konkurrenskraft. I hela världen ser vi hur länder tar stora kliv för att locka gröna investeringar och stater som gör sitt yttersta för att stötta företag som bidrar till att uppnå ett samhälle med nettonollutsläpp. För att vara tydlig: Dessa stöd kan vara av finansiell karaktär eller bestå i lättnader i tillstånd och regler.

Fru talman! Jag är stolt över vad den förra regeringen lyckades genomföra tillsammans med näringslivet. När den socialdemokratiska regeringen tillträdde var det nästan som att vi i Sverige stod helt handfallna inför det faktum som klimatomställningen var. Men med ett politiskt ledarskap och en politisk färdriktning kommer man långt, och det gjorde vi. Det var under de åtta åren som industriboomen skedde, och helt plötsligt var Sverige en del av lösningen på klimatkrisen.

Men tyvärr är det inte lika självklart i dag. Jag är säker på att regeringen tycker sig ha gjort sitt bästa med ordförandeskapet i EU, och jag har själv deltagit i ett par överläggningar som har varit väl genomförda. Men i handling har inte mycket skett. Sverige ses inte längre som en stark klimatnation som leder kampen i klimatomställnigen och bidrar till att göra EU ledande i kapplöpningen. Det har varit inbromsning efter inbromsning i stället för att vi leder unionen och accelererar mot en grön och hållbar framtid.

Detta är inte vad svensk industri behöver. Industrin hade behövt att Sverige sätter ramarna för de nya EU-lagar som kommer med Fit for 55-paketet och EU:s gröna giv. Svensk industri borde vara utgångspunkten i EU:s arbete med att utforma regelverk som underlättar för gröna industrietableringar.

Inte heller här hemma, fru talman, tar regeringen ansvar eller ledarskap i frågan om industrins omställning och framtid. Nu väntar stora industrier på besked om de ska få stöd eller inte, och då väljer regeringen att skjuta över ansvaret till Energimyndigheten. Men ministern vet att det är regeringen och inte myndigheten som har mandatet att fatta beslut om projekt som faller inom ramen för det så kallade IPCEI-regelverket.

Varför kan ministern inte ge besked om stöd för en industri som kan skapa tusentals jobb och bidra till att sänka Sveriges utsläpp drastiskt? Kan det bero på att regeringen känner sig lite bakbunden av Sverigedemokraterna - det parti som i praktiken styr regeringen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverigedemokraterna har varit väldigt tydliga med att de inte tycker att det ska vara några stora stöd till industrin, helst inga stöd alls. Hur skapar detta långsiktighet och förutsättningar för industrin att utvecklas, Ebba Busch?

Mina frågor kvarstår: Vad är regeringens plan för att säkra de investeringar som har gjorts, och kommer regeringen att vidta ytterligare åtgärder för att stötta industrin?