Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag tänkte börja med en kort historieskrivning, skälet till att interpellationen är författad och varför vi befinner oss i kammaren i Sveriges riksdag för att diskutera denna fråga i dag.

Finansministerns statssekreterare tog tidigt under processen med att ta fram förslaget om elstöd till företag kontakt med mig i egenskap av ordförande i skatteutskottet och sa att detta var en process man ville hålla ett högt tempo i. Statssekreteraren frågade om vi från skatteutskottet skulle kunna tänka oss att hålla en så kort process som det bara är möjligt, inklusive förkortad motionstid. Svaret på det var naturligtvis självklart, för detta är en angelägen fråga. Vi måste få stöden på plats.

Det innebar också att statssekreteraren kom till utskottet och svarade på en del frågor och informerade om processen och vad som skulle ske framöver. Vad som då hände var att utskottets ledamöter tyckte att det var rimligt att ansvarigt statsråd också kom till skatteutskottet och svarade på de funderingar och frågor som man hade vid tillfället. Ansvarigt statsråd i skatteutskottet är finansministern. Finansministern ägde en del av frågan, medan näringsminister Ebba Busch ägde en annan del.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det innebar att skatteutskottet i sin tur pratade med näringsutskottet och frågade om man fick möjlighet att delta i det möte då näringsministern skulle till näringsutskottet och informera i samma ärende. Detta gjorde man den 14 april, för att kunna delta i ett gemensamt sammanträde den 20 april. Beskedet från näringsutskottets ordförande och presidium var: Självklart går detta att hantera.

Tre dagar senare kommer ett nytt besked från näringsutskottets ordförande om att man inte var beredd att låta skatteutskottets ledamöter delta i mötet och ställa de frågor de hade. Ett av skälen till detta var att Näringsdepartementet, där näringsminister Ebba Busch är chef, inte tyckte att man skulle svara på frågor från skatteutskottet. Hon tyckte att frågan hörde hemma i näringsutskottet.

För mig som riksdagsledamot är det en viktig princip att det är riksdagen, inte regeringen, som avgör hur riksdagen ska arbeta. Statsministern formerar sin regering som han eller hon själv vill, utser sina egna statsråd och kan organisera sina departement efter eget huvud. Det innebär att riksdagen inte alltid är en spegel av regeringens arbete. Det måste i sin tur innebära att om riksdagen och ett enskilt utskott vill att någon minister ska komma till riksdagen för att svara på frågor och funderingar under processen tackar ansvarig minister ja. Det är för mig fullständigt självklart.

Just den här attityden som går igenom från regeringens och inte minst näringsministerns sida, herr talman, är om inte oanständig så i alla fall verkligen anmärkningsvärd. Under hela processen har man gjort sig otillgänglig. Man har gjort sig otillgänglig för medier. Man har till nöds tagit sig till Sveriges riksdag för att svara på frågor. På något sätt har man försökt fly från det ansvar man har som regeringsföreträdare.

Detta är min första och allvarligaste kritik. Varför ska vi behöva ha en interpellationsdebatt i Sveriges riksdag om en fråga där riksdagens ledamöter velat ställa frågor och få svar under ärendets process innan vi fattade beslut? Nu måste vi stå i kammaren när beslutet är fattat för att ställa de frågor som riksdagens ledamöter borde ha fått ställa vid andra tillfällen.