Herr talman! JO-ämbetet är ett historiefyllt ämbete som är lika gammalt som konstitutionsutskottet, det vill säga strax över 200 år. Det har följt med under väldigt många reformer av hur vi har valt att styra vårt land, och det har blivit en viktig institution som en av de bortre kontrollpunkterna för att se till att varje enskild människas rättigheter tillgodoses och följs upp i förhållande till staten.

Vi ska vara stolta över vårt ombudsmannaämbete. Ordet ombudsman har ju spritts över världen. Den svenska modellen har fått vara förebild för andra när de har utformat sina kontrollfunktioner.

JO-ämbetet är en förlängning av riksdagen och riksdagens kontrollmakt gentemot regeringens myndigheter. Det är viktigt för oss här i kammaren och för statsapparaten i dess helhet att noggrant följa utvecklingen inom detta. Många viktiga ställningstaganden har gjorts av JO-ämbetet över tid, vilket har spelat stor roll också för den enskildes möjlighet att hävda sin rätt mot det allmänna.

Efter ett noggrant utredningsarbete lämnar konstitutionsutskottet i dag över ett förslag till beslut i kammaren som innehåller flera viktiga förändringar men också några medskick till regeringen om vad som behöver utvecklas framöver. Det kanske tydligaste medskicket vi gör till regeringen i form av ett tillkännagivande i dag är behovet av att utreda en ordinär granskningsverksamhet inom flera områden.

Ett sådant område som har kommit att framstå som alltmer nödvändigt att titta vidare på, herr talman, är kriminalvården. Det är ett område där ärendemängden hos JO kraftigt har ökat över tid. I takt med att vi arbetar på bredden i det svenska samhället med att bekämpa den organiserade brottsligheten och otryggheten blir också kriminalvårdens uppdrag än större, än svårare men också viktigare. Vi ser kanske inte framför oss en minskning över tid i antalet ärenden som rör just kriminalvården.

Konstitutionsutskottet skickar därför ett uppdrag till regeringen om att titta på den ordinära tillsynen, då JO är ett extraordinärt tillsynsorgan. Uppdraget avser inte specifikt kriminalvården utan är mer generellt utformat och skickas tillsammans med en rad andra förändringar som görs men också förändringar som man väljer att avstå från att göra för att vidmakthålla JO-ämbetets väldigt särskilda särart.

Översyn av JO-ämbetet

JO-ämbetet är som sagt en förlängning av riksdagens kontrollmakt in i den statliga myndighetsstrukturen. Varje enskild människas rätt att få sina rättigheter tillgodosedda är JO:s viktiga uppdrag att bevaka. Även om JO inte avlägger några domar eller har möjlighet att utdöma straff, i likhet konstitutionsutskottet som inte heller har det när vi granskar regeringen, väger ett utlåtande från JO tungt.

Kritik från JO är någonting som man helst vill undvika. Så länge vi kan hålla kvar vid den respekt för ämbetet som jag skulle säga att den svenska statsapparaten i dag har behövs det inte mer. Så länge vi kan ha ett så gott förtroende för JO-ämbetet att vi litar på att de beslut som är tagna där och den kritik som riktas därifrån är grundade i ett juridiskt grundmurat resonemang, vilket vi alltid kan göra, behövs det inte mer. Det är någonting som jag tycker är nästan fantastiskt att tänka på. Tänk att ett uttalande från en så respekterad institution kan väga så tungt att någonting skarpare än ett uttalande inte behövs! Men i det ligger också konstitutionsutskottets väldigt viktiga uppgift, som jag tycker att vi tar på mycket stort allvar i det betänkande vi lämnar över till kammaren i dag för beslut: att värna ämbetets förtroende och integritet.

Med det, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag.

I detta anförande instämde Lars Engsund, Lars Johnsson, Ulrik Nilsson och Susanne Nordström (alla M), Peter Hedberg, Ida Karkiainen, Amalia Rud Pedersen och Mirja Räihä (alla S), Matheus Enholm och Victoria Tiblom (båda SD), Jessica Wetterling (V), Malin Björk (C), Gudrun Brunegård (KD), Jan Riise (MP) samt Malin Danielsson (L).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)