Herr talman! Denna debatt illustrerar hur nära dessa frågor är till allas vardag. För första gången på länge upplever jag att nästan alla diskuterar vid köksbordet vad Riksbanken kommer att göra vid sitt nästa räntebeslut i juni. Beslutet kommer att påverka privatekonomin, där ränteposterna för många har mångfaldigats. Precis som Riksbanken har visat drabbar inflationen hushållens ekonomi ännu hårdare än vad räntorna gör för de flesta hushållen.

Det intressanta i debatten är den roll som riksdagen har. Riksdagen har bestämt att penningpolitiken ska vara oberoende. Hög och snabbt skiftande inflation är negativt för ekonomin. Vi har i bred enighet sagt att dessa frågor delegeras till Riksbanken, som då är oberoende. Samtidigt ska vi utvärdera hur det har gått. Det måste ju finnas någon form av utvärdering. Men det är lätt att i diskussionerna snubbla över nästa steg till vad vi vill att Riksbanken ska göra här och nu eller till och med framöver.

Det finns några saker som vi kan göra. Den första är att i våra utvärderingar noga värna oberoendet. Den andra saken är att hålla debatten levande. Det är viktigt med öppna utfrågningar där tuffa frågor ställs. Det ska inte vara medskick till Riksbanken, men frågor som finns där ute ska ställas. Vi ska inte själva leka ränteanalytiker eller bedömare, eller ge instruktioner till Riksbanken.

Sedan finns de utmärkta utvärderingarna som i år har genomförts av några av våra främsta nationalekonomer, nämligen John Hassler, Per Krusell och Anna Seim.

Den tredje saken är att på olika sätt konstatera att man har uppfyllt målet. Men det är nästan mekaniskt. Riksbanken är den första som säger att man inte har uppfyllt målet i år. Man är inte i närheten. Är inflationen över 10 procent och målet är 2 procent har man inte nått målet. Samtidigt är man i gott, eller dåligt, sällskap med nästan alla andra centralbanker i världen. De mätningar som har gjorts visar att det finns ett förtroende, och det har funnits där under hela den period som utvärderats. Jag tror fortfarande att Riksbanken kommer att uppfylla målet om 2 procent.

Den fjärde saken är att inte gå in och peta i villkoren för hur Riksbanken agerar. Det gäller särskilt nu eftersom man har köpt upp många obligationer - det har diskuterats och utvärderats om det är bra eller dåligt - för att få upp inflationen när den varit för låg. Nu har det skett stora förluster. Med den nya riksbankslagen kan man ifrågasätta om det har varit bra eller inte eftersom man har fyllt på med Riksbankens eget kapital när siffrorna har blivit negativa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Uppföljning och utvärdering av penningpolitiken 2022

När vi utvärderar och granskar Riksbanken ska det ske på ett så automatiskt och så lite inblandande sätt som möjligt utifrån de roller vi har.

Den femte saken, och sista, är att vi ska dra lärdom av våra roller i kammaren och hur vi påverkar Riksbanken. Det är uppenbart över hela världen att politiken överstimulerade ekonomin i slutet av pandemin. Det har skett dels genom höga finanspolitiska utgifter, en för expansiv politik, dels därför att vi med en god vilja lagt fram så omfattande garantier att människor har upplevt att allt är safe. Alla våra utgifter kommer alltid att täckas upp av politiken. Då blir politiken ännu mer expansiv, och ett expansivt tryck i ekonomin har fortsatt att pågå.

Det är viktigt att fokusera på sådant i finanspolitiken som hjälper Riksbanken att sänka kostnaderna. Det gäller självklart konkurrensen, och det gäller också sådant som kan sänka kostnaderna. Om kostnaderna för att anställa sänks blir det mindre tryck i inflationen. Om skatten på arbete sänks stärks utbudet och knappheten i ekonomin minskar. Att spara på energi sänker energipriserna. Ett svenskt utbud av mat gör att det inte finns risk för prisexplosioner på mat.

Det finns saker som kan göras, och det är en del av politiken. Vi kan diskutera vad som är viktigt eller inte, men vi har definitivt en roll.

Låt mig summera, herr talman. Det här är en utvärderingsdebatt. Riksbanken uppfyller inte målet. Det konstateras i en utvärdering som de framstående nationalekonomerna har gjort. Banken har ändå på många sätt gjort vad vi kan förvänta oss enligt de ramverk som finns. Nu värnar vi bankens oberoende och dess viktiga uppdrag framöver att värna prisstabiliteten.

Med detta vill jag passa på att inför sommarledigheten tacka talmanspresidiet och talmannen för alla insatser och all tolerans med oss ledamöter och alla våra brister. Ni har underlättat mycket för oss och visat stor värdighet vid många viktiga tidpunkter. Jag vill också tacka finansutskottets kansli, som är ovärderligt. Vi står här och framstår som, hoppas jag, hyggligt välordnade. Men det är ett fantastiskt maskineri som ligger bakom, till exempel i form av underlag från utvärderingen av penningpolitiken. Arbetet görs av detta eminenta kansli, där det finns människor med mycket stora kunskaper och stort tålamod med oss ledamöter. Ett mycket stort tack till dem för deras fantastiska insatser. Vidare tackar jag mina kollegor i finansutskottet och presidiet.