Herr talman! I grund och botten kan man konstatera att om Vänsterpartiets åsikter, särskilda yttranden och politik på det här området skulle få genomslag skulle det skicka svenskt centralbanksoberoende tillbaka till 1999. Då var Vänsterpartiet förvisso också emot en oberoende centralbank. Det löper alltså bokstavligt talat som en röd tråd genom Vänsterpartiets politik hur man ser på oberoende penningpolitik. Att man vill politisera denna institution är väldigt tydligt i det Ali Esbati säger, i Vänsterpartiets särskilda yttrande och framför allt i de ställningstaganden Vänsterpartiet gjorde i Riksbankskommittén. Jag är glad över att det inte blev på det viset.

Vad gäller det duala målet är Sverigedemokraterna inte EU:s största fan. Det kan vi konstatera, men det är icke desto mindre ett konstaterande att ett dualt mål skulle bryta mot unionsrätten. Det är således inte genomförbar politik.

Jag funderar på ett större sammanhang, när man lägger ihop ett plus ett. Av Vänsterpartiets vårbudgetmotion framgår att det finns ofinansierade åtgärder på 21,2 miljarder kronor. Man lånar alltså upp pengar i en höginflationsmiljö, och alla vet vad det leder till, nämligen till ännu högre inflation. Givet den bakgrunden förstår man varför Vänsterpartiet vill avskaffa inflationsmålet i dess nuvarande form. Om man inte har ett mål kan man inte heller misslyckas.