Herr talman! Personalförsörjningen inom välfärden är inte bara oroande när det gäller äldreomsorgen, utan det finns en stor utmaning inom hela välfärdens område.

Sveriges Kommuner och Regioner har räknat till 410 000 som behöver anställas de kommande åren - om man inte gör någonting, förstås. Det kan ju finnas insatser som man kan göra som underlättar. Statsrådet har själv lyft några exempel på detta.

Men trots allt - även om jag också är positiv till välfärdsteknik och andra insatser som man kan göra för att underlätta för personal och boende - kan inte en digital robot eller något annat hålla handen när den äldre känner oro. Det krävs personal.

Jag är verkligen orolig för hur detta ska lösas framöver. Det dras ned på pengar till kommuner och regioner, vilket gör det svårare för dem att hantera frågorna själva. Det dras även ned på vuxenutbildning och arbetsmarknad, som jag nämnde tidigare, vilket också gör det svårare.

Man kan inte säga att man gör satsningar på vuxenutbildning och arbetsmarknad när man tar bort en stor pott ur budgeten och sedan ger tillbaka hälften. Det är inte en satsning.

Jag är alltså orolig, och det går faktiskt att ge ett besked. Det är intressant, för det är många statsråd som på senare tid som säger: Tidigare regeringar gav inte heller besked om hur det skulle bli framöver! Det är inte i så många andra frågor när det gäller positiva saker som man hänvisar till den tidigare regeringen. Men när det gäller detta gör man det. Det är faktiskt inte sant, för man kan lägga in saker långsiktigt i budgeten för att visa att man kan göra en satsning. Det beskedet hoppas vi att statsrådet kan ge nu.