Herr talman! Jag ska vara ärlig och säga att jag tycker att debatten om våldet och skjutningarna och vad som händer bland många ungdomar i dag inte förtjänar att trivialiseras och spetsas till i en debatt i riksdagen. Om vi menar allvar med att komma till rätta med detta är det en gemensam angelägenhet. Det är en uppgift vi måste ta på allvar - alla partier i Sveriges riksdag. Det handlar inte om oppositionen mot regeringen eller tvärtom.

Jag kan naturligtvis säga att det finns fel och brister också i det som har hänt under de åtta åren med S-ledd regering, och det är vi beredda att ansvar för. Men det är ju inte hela sanningen. Och om vi ska vara ödmjuka måste man också från regeringens sida visa detta och säga precis som jag säger, att om vi ska lyckas med detta behöver vi också er hjälp.

Detta är en fråga som är så viktig att vi ska lösa den tillsammans. För att lösa den handlar det inte bara om att peka finger mot vad som har skett eller borde ske utan också att ärligt våga erkänna att om vi ska komma till rätta med detta kommer det att krävas satsningar och resurser. Och ska man finansiera det ska man antingen ta det från något annat eller vara beredd att betala för det. Då går det inte att komma till Sveriges riksdag och sänka skatter i miljardklassen för dem som tjänar allra mest. Det håller inte.

(Applåder)