Fru talman! Sverige är ett fantastiskt land, och denna debatt hålls när vårt land är som allra vackrast. Sommaren står för dörren, syrenerna blommar och livet har återvänt till gator och torg. Sommaren är vanligtvis något att längta till. Det finns mer tid för nära och kära och tid att se nya platser, komma ut i naturen eller bara koppla av.

Men denna sommar ser ut att bli den tuffaste på länge för många. Inflationen har plågat vårt land i mer än ett år. Vi har haft den snabbaste ökningen av matpriserna sedan 1950-talet. Boendekostnaderna har slagit i taket när elpriserna skenat och boräntorna flerdubblats på mycket kort tid. Svenska löntagare har förlorat tio års reallöneökningar. Andelen hushåll som lever i ekonomisk utsatthet och inte har råd med det mest basala har ökat för första gången på många år. Ensamstående mammor är särskilt utsatta.

Även om inflationen ser ut att ha toppat både i Sverige och internationellt ser utvecklingen i den reala ekonomin dyster ut. Sveriges bnp sjunker, och vi blir fattigare. Faktum är att Sverige också går mot en fullskalig vårdkris om inget görs då regionerna ska klara av att parera de största underskotten under hela 2000-talet. Meteorologerna varnar för extremväder i sommar med torka och skogsbränder.

Fru talman! Gängkriminaliteten med dess hänsynslösa våld plågar vårt land. Den senaste tiden har vi sett hur gängvåldet har eskalerat, hur skjutningarna blir alltmer hänsynslösa och hur gängen rekryterar allt yngre killar. Samtidigt står våra barn och unga inför ett sommarlov som kommer att präglas av kostnadskrisen, där kommunen kanske har tvingats skära ned på fritidsverksamheter och inte har råd att anställa tillräckligt många fältassistenter och trygga vuxna som finns på gator och torg. Sammantaget riskerar detta att bli en rekryteringsfest för gängen.

Kostnadskrisen slår med full kraft mot sjukvården. Av 21 sjukvårdsregioner budgeterade 17 för underskott i år, och flera till har sagt att det blir underskott i år. Inför 2024 väntas underskotten växa ytterligare, och vi ser redan hur sjukvårdsregioner vidtar åtgärder för att möta krisen. De gör allt de kan för att skydda sjukvården. De skär ned eller ökar taxorna i kollektivtrafiken. I första hand sägs administrativ personal upp, men vi vet vilka som står på tur. Det är undersköterskorna och sedan sjuksköterskor, för när regionerna ska hämta in miljarder i underskott kommer det att märkas i sjukvården. I slutändan blir det patienterna och de anställda som får betala priset genom längre vårdköer och tuffare arbetsmiljö.

Fru talman! Sammantaget befinner sig Sverige i ett historiskt svårt ekonomiskt läge. Vad gör då regeringen för att möta krisen? Nästan ingenting. I tuffa tider krävs ett ledarskap som orkar prioritera och ta tuffa beslut. I stället har vi en regering som har satt sig på läktaren. Vi har krävt att regeringen återkommer med besked innan midsommar om statsbidragen till välfärden för 2024. Nu är det tre dagar kvar, och jag vill ge finansministern en sista chans att ge ett tydligt besked. Hur mycket kommer regeringen att satsa på välfärden i höstens budget? Sverigedemokraterna och regeringen måste orka prioritera välfärdsfrågan. Annars riskerar vi att se hur elevassistenter, undersköterskor och sjuksköterskor sägs upp helt i onödan. Ansvaret för välfärdskrisen är hemkokt och faller tungt på regeringen.

Fru talman! I detta ekonomiska läge har vi socialdemokrater gjort vårt bästa för bidra med konstruktiva förslag som skulle göra verklig skillnad men också visa att det finns ett alternativ till Sverigedemokraternas och regeringens passiva politik. När regeringen i höstbudgeten, vid sidan av alla löftessvek, valde att inflationsskydda höginkomsttagarna och gå fram med en skattesänkning på 13 miljarder kronor visade vi hur vi kunde ha prioriterat i stället. Vi ville satsa dubbelt så mycket på att stötta välfärden, ge ett tillfälligt höjt barnbidrag och satsa på utbildning och arbetsmarknadspolitik.

I vårt förslag till vårändringsbudget gick vi fram med ytterligare stöd till barnfamiljer och ensamstående föräldrar samt en satsning på sommaraktiviteter med lunch för barn och ungdomar särskilt riktad till kommuner med socioekonomiska utmaningar. Vi visade också hur det skulle kunna finansieras.

Skillnaden i politiken handlar i grund och botten om hur vi tycker att samhället ska hantera kriser. I Socialdemokraternas Sverige möter vi svåra tider tillsammans, vi håller ihop och vi ser till att klyftorna inte ökar. Men regeringens politiska agenda och krishantering riskerar tvärtom att öka splittringen. I Sverigedemokraternas och Moderaternas Sverige får miljonärer elstöd samtidigt som ensamstående mammor har svårt att sätta näringsriktig mat på bordet till sina barn. I Sverigedemokraternas och Moderaternas Sverige lägger man dubbelt så mycket pengar på att inflationsskydda och sänka skatten för höginkomsttagare som man lägger på att stötta välfärden genom kostnadskrisen. Det duger inte.

Fru talman! Också utsikterna för svensk ekonomi är minst sagt dystra. Förra veckan presenterade OECD sin nya prognos, och återigen ligger Sverige i botten när det gäller tillväxtutsikt. Vi är ett av få länder där ekonomin krymper i år. I hela OECD ser bara Estland ut att få en sämre tillväxt än Sverige. Vi är också det land i Västeuropa som har sett de största tappen i reallöner, och inflationen är fortfarande betydligt högre än i våra nordiska grannländer.

Detta är något regeringen borde ta på största allvar, men i stället bedriver man en bakvänd krispolitik med nedskärningar på arbetsmarknadspolitik och utbildningsplatser. Regeringen valde att kapa kön till investeringsstödet för hyresbostäder samtidigt som vi står inför den värsta krisen i byggbranschen på länge. Faktum är att det nog inte har byggts så här få bostäder i Sverige sedan Ulf Kristersson senast satt i regeringen.

Fru talman! I dag debatterar vi riktlinjerna för den ekonomiska politiken, så jag tänker ta tillfället i akt att blicka framåt. Sveriges utvecklingspotential är egentligen enorm, men regeringen verkar sakna en riktning för Sverige. När det gäller tillväxtpolitiken sätter finansministern hela sin tilltro till en vällovlig produktivitetskommission som ska vara klar i oktober 2025 men tar inte ansvar för beslut som behöver fattas här och nu.

I Sverige pågår en grön industriell revolution med nyetablering av industrier i orter som i vissa fall präglats av utflyttning. Att ligga i framkant av den gröna omställningen är helt avgörande för Sveriges konkurrenskraft, men den nya högerregeringen har valt att slita av Sverige ledartröjan, sätta sig i baksätet och låta Sverigedemokraterna ratta klimatpolitiken. Regeringen konstaterar att näringslivet har blivit den nya miljörörelsen och verkar nöjd med det. Jag ser snarare hur näringslivet springer ifrån staten när det gäller både ansvar och ambition.

Regeringsunderlagets största parti vill gå så långt som till att riva vindkraftverk, och Sverige har för första gången på 20 år en regering som aktivt bidrar till att öka utsläppen.

Regeringens passivitet riskerar att få konsekvenser för lång tid framöver. Vi befinner oss just nu vid en avgörande tidpunkt för nyindustrialiseringen där företag står inför investeringsbeslut om etableringar och nya fabriker. Antingen hamnar investeringarna och jobben i Sverige - eller så hamnar de någon annanstans.

Fru talman! Sverige måste rustas för vår tids stora samhällsomvandlingar. Den gröna omställningen, AI och nya behandlingsmetoder och revolutionerande mediciner i vården innebär enorma möjligheter för välstånd i vårt land. Men det ställer också krav på samhällets förmåga att ställa om och se till att människor får möjlighet att vidareutbilda sig och ta jobb i en industri som utvecklas och behöver anställa.

Under förra året slöts ett helt historiskt omställningsavtal på svensk arbetsmarknad. Med det nya omställningsstudiestödet får Sverige kanske världens modernaste omställningsstöd. Fullt utbyggt kommer 40 000 människor om året att få möjlighet att med 80 procent av sin lön vidareutbilda sig mitt i arbetslivet. Men regeringen hedrar inte sin del av uppgörelsen. Man har valt att inte skjuta till de medel som krävs för att CSN ska klara sitt uppdrag, vilket innebär att de ansökningar som kommit in inte behandlas. På samma sätt riskeras parternas etableringsjobb, som skulle kunna bidra till att tusentals nyanlända och långtidsarbetslösa kommer i arbete.

Jag menar att det ytterst är finansministern som bär ansvaret för om avtalen inte fullföljs och för de konsekvenser detta får för kompetensförsörjning och produktivitet. Jag förväntar mig därför att finansministern och Moderaterna kliver fram och tar det fulla ansvaret för att trygga omställningsstudiestödet och etableringsjobben. De är viktiga pusselbitar för att bygga Sverige starkare.

Med detta vill jag yrka bifall till reservation 1.

Jag vill också passa på att tacka kansliet och hela Riksdagsförvaltningen, som gör vårt arbete lättare, och givetvis alla ledamöter i finansutskottet för ett bra samarbete under året. Jag önskar er en fin sommar.

(Applåder)