Herr talman! Även den här diskussionen har jag och Mikael Damberg haft några gånger nu. Den budget som vi lade på riksdagens bord i november var väl avvägd. Den var svagt åtstramande och tillsammans med elstödet neutral. Det var helt rätt och riktigt.

Många har också hållit med om det. Det gäller Riksbanken och Finanspolitiska rådet. Vi gjorde inte bedömningen att vi ska gå in och ändra i skattesatser i specifika skiktgränser, precis som vi inte gjorde i någonting annat som räknas upp på grund av inflation. Den här diskussionen har vi haft flera gånger.

Jag talar också med väldigt många runt om i kommuner och regioner. Som jag sagt ser det väldigt olika ut. Många jobbar nu på att använda den här tuffa tiden för att försöka att göra saker på bättre sätt. Självklart vill inga partier härinne att vi ska se stora nedskärningar i välfärden. Det är därför som vi har sagt att vi återkommer i budgeten med nya besked för nästa år.

Herr talman! Jag tycker inte att en tredjedel av reformutrymmet var lite. 12 miljarder kronor var 12 miljarder kronor till de sektorer som nu så väl behöver dem.

Jag kan bara konstatera att Mikael Damberg nog delvis vill prata om detta därför att de pengar som han skulle använda skulle här och nu ha inneburit en skillnad i skatt på ganska mycket pengar för 1 miljon löntagare. Och det handlar inte bara om direktörer - Ali Esbati brukar prata om bankdirektörer. Det finns något fler bankdirektörer nu eftersom vi har bättre konkurrens. Men det är inte så mycket mer än 150 pers. Men det är alltså många, många hårt arbetande människor som skulle ha haft en högre skatt med Mikael Damberg än med denna regering, vilket jag tycker är värt att påpeka - även de som jobbar i välfärden.