Fru talman! Nu står sommaren för dörren. Medan många familjer längtar efter långa lediga dagar med sol och bad finns det andra som fasar för veckorna som ligger framför oss. För vad händer med barnen utan fast punkt i tillvaron när skolverksamheten lägger ned och de kanske tappar kontakten med de vuxna förebilder som ser till att de håller sig på banan? Jo, de lämnas ensamma, ofta helt utan förutsättningar att få det sommarlov vi önskar att varje barn skulle få.
Det öppna våldet har eskalerat under mycket lång tid, och efter förra helgens vedervärdiga skjutningar är det än mer uppenbart att vi från samhällets sida måste ta krafttag för att vända utvecklingen. Då måste vi arbeta med både polisiära metoder och förebyggande åtgärder.
Nu ligger tyvärr allt fokus och hela debatten på det polisiära och det dömande. Men det är det förebyggande som kommer åt problemet på längre sikt, och det arbetet ligger i väldigt stor utsträckning på kommunerna. Då är det anmärkningsvärt att det är just där regeringen skär ned, för det är precis det som händer när kommuner och regioner larmar om att det behövs mer pengar men regeringen slår dövörat till. Det är inte bara upprörande utan också väldigt sorgligt. Kommunerna måste i det här läget ges förutsättningar att satsa på socialtjänsten och skolorna i de utsatta områdena.
Jag är extremt orolig över vilken effekt nedskärningarna i vår gemensamma välfärd kommer att ha på nyrekryteringen till gängen. Jag hoppas verkligen att regeringen inom en mycket snar framtid ger kommuner och regioner besked om ökade ekonomiska resurser inför nästa år. Annars finns risken att man redan nu börjar skära ned i kommunala verksamheter som är helt avgörande för att samhället ska hålla ihop och unga pojkar hållas ifrån gängens klor.
Höjda straff och hårdare tag kommer aldrig att väga upp för en havererad välfärd. Det är en insikt som vid det här laget borde ha nått även regeringen.
Men det är inte bara skolan och socialtjänsten som kommer att drabbas av regeringens oförmåga att prioritera det som är vårt gemensamma. Den vård och omsorg som alla i den här kammaren säger sig värna står också inför stora nedskärningar om vi inte agerar. Det slår mot alla dem som tar hand om oss när vi behöver det som mest och mot var och en av dem som är i behov av vård och stöd.
Så behöver det inte vara. Redan för i år lade vi i Miljöpartiet förslag på att utöver regeringens budget skjuta till 14 miljarder till Sveriges kommuner och regioner. Det är pengar som hade behövts här och nu. Men regeringen valde att göra det högerpolitiker alltid gör - att ge mer till dem som redan har.
Vi vet att en annan väg är möjlig. Genom att ge Sveriges kommuner och regioner de pengar som krävs för att kunna upprätthålla och utveckla välfärden i hela landet bygger vi ett bättre Sverige - ett land där vårdpersonalen har fler kollegor och högre löner, där extra stöd till varje barn i behov av det finns i skolan från dag ett och där socialtjänsten har tid, pengar och möjligheter att sätta in rätt insatser, inte bara till barnen utan till hela familjen.
Fru talman! Medan vissa familjer packar resväskorna för familjens årliga resa till Medelhavet fasar andra föräldrar för att inte ha tillräckligt med pengar för att kunna packa ihop mat till en picknickkorg. Höga matpriser och skenande kostnader har gjort familjer som sedan tidigare levt i ekonomisk utsatthet ännu fattigare. Under vårterminen har det inkommit rapporter om att det går åt alltmer mat i skolorna. Nu under sommaren kommer skollunchen inte längre att vara ett alternativ för många barn runt om i Sverige. Det sommarlov som ska vara en tid för avkoppling och roliga aktiviteter ihop kommer för många familjer i stället att handla om att hålla nere kostnaderna.
Men den här kostnadskrisen borde inte behöva betalas av barnfamiljerna. När allt blir dyrare måste också samhällets ersättningar följa med. Vi har förslag som att inflationssäkra barnbidraget så att det inte urholkas när det behövs som mest. Och när matpriserna har skjutit i höjden har vi föreslagit att helt slopa momsen på viktiga basvaror som mjölk, bröd och smör under de kommande sommarmånaderna. Detta skulle göra stor skillnad för dem som har det allra tuffast nu under sommarlovet, när mer mat måste lagas hemma.
Men högern säger nej. Och det är lika lite förvånande som det är otroligt allvarligt för de barn som får ta konsekvenserna här och nu. Det är tyvärr samma barn som alltid får betala priset när samhället inte räcker till och abdikerar.
Fru talman! Värmerekorden och larmrapporterna om olika sorters extremväder har de senaste veckorna duggat tätt. Och så kommer det tyvärr att fortsätta. I Sverige befinner vi oss nu bara i början av sommaren, men när vi ser oss omkring i naturen ser det ut som det brukar göra efter många, långa sommarmånader. Många säger att situationen redan nu är värre än den var under den mycket torra sommaren 2018. Flera experter varnade redan i våras för att det kunde bli en mycket torr och varm sommar.
Vi i Miljöpartiet föreslog därför att man skulle öka stödet för jordbrukets klimatanpassning, med särskilt fokus på åtgärder för att förebygga just torka. Regeringen agerade inte då, och vi ser nu hur skördar riskerar att torka bort och hur köerna till slakterierna växer. Det betyder dåliga tider för Sveriges bönder, men det betyder också dåliga tider för vår självförsörjning - som vi i den här kammaren brukar säga att vi är överens om behöver öka.
Men det är inte bara jordbruket som drabbas av extremväder. Den extremt varma sommaren 2018 ledde också till ungefär 700 fler dödsfall, helt i onödan. Vi ser att vi också måste stärka arbetet med klimatanpassningen, för det är bokstavligt talat en fråga om liv och död. I dag gör vi alldeles för lite.
Miljöpartiet vill se satsningar på värmevård, information om var man kan svalka sig och åtgärder för att minska risken för värmeöar och ytor som kan översvämmas när kraftiga regn kommer. Jag hoppas verkligen att fler partier i den här kammaren kan inse att det nu börjar bli riktigt bråttom att stärka arbetet med klimatanpassning i Sverige när värmerekorden slås på löpande band.
Men vi ska förstås inte bara hantera klimatkrisens effekter. Utsläppen måste minska, och de måste minska snabbt. Alla varningslampor lyser rött. Klimatforskarna har uttömt sitt ordförråd i sina försök att inskärpa situationens allvar. Vi hör att 2023 är på väg att bli det varmaste år som någonsin uppmätts.
Det borde vara helt uppenbart att vi måste öka takten i klimatarbetet - men nej, inte för Tidöpartierna. De väljer i stället att föra en politik som ökar utsläppen. Den här regeringens klimatpolitik är inget annat än ett haveri. Man gör det billigare att släppa ut och går fram med en politik som gör att vi missar klimatmålen för 2030 - som vi var på väg att nå. Man vill öka andelen fossilt i bensin och diesel. När man då frågar hur vi ska minska klimatutsläppen svarar regeringen att vi ska elektrifiera fordonsflottan. Och ja, det låter som en bra plan; det behöver göras. Men med en dags varsel slopar regeringen i stället elbilsbonusen och kraschar elbilsförsäljningen till privatpersoner. Det är raka motsatsen till det man säger sig vilja göra och därför helt absurt. Med Sverigedemokraterna i förarsätet kör den här regeringen oss i full fart mot klimatkatastrofen.
Detta är ovärdigt för det Sverige som faktiskt kan gå längst fram i omställningen, om vi vill. Men den här regeringen har gång på gång och med all önskvärd tydlighet visat att man faktiskt inte vill. Det är pinsamt, och det är farligt.
Vi i Miljöpartiet har en politik för att accelerera omställningen. Vi vill att vi investerar 100 miljarder om året i den gröna omställningen. Vi ser att USA och EU gör det. De ökar takten i klimatinvesteringarna, och Sverige riskerar att falla efter.
Vi har inte råd att ha en eftersatt järnväg som hotar den svenska konkurrenskraften. Vi har inte råd med att vindkraften byggs ut alldeles för långsamt. Och vi har inte heller råd att förlora stora gröna industrisatsningar till andra länder.
Men vi har faktiskt råd att satsa på klimatet. Miljöpartiet har länge lyft att det finanspolitiska ramverket bör klimatsäkras. Nu hör vi också hur alla från LO till Svenskt Näringsliv och Agenda 2030-samordnaren lyfter behovet av att ändra reglerna för finanspolitiken. Sverige kan bättre. Vi har alla förutsättningar att vara ett land där nya gröna tekniker utvecklas och skalas upp. Vi borde vara ett föregångsland för det gröna samhällsbygget, inte ett land som sätter hälarna i marken och stretar emot.
Fru talman! Efter varje sommar kommer en höst. Trots att det nu känns långt till dess är det med avstamp i det som vi behandlat här i dag som vi går in i den. För oss i Miljöpartiet är det självklart: Det är bara med satsningar på klimatet, hushållen och välfärden som vi kan möta hösten med tillförsikt. Jag hoppas att regeringen under sommaren kommer fram till samma sak.
Med detta vill jag yrka bifall till reservation nummer 4. Även jag vill tacka utskottet och dess ordförande och vice ordförande för mycket gott samarbete under året. Men framför allt vill jag rikta ett väldigt stort tack till kansliet, som alltid står ut, är mycket kunniga och med mycket tålamod hjälper oss rätt i förvaltningens vindlingar.