Fru talman! Det är inte lätt att veta vilken sida man ska stå på i svensk politik, men Centerpartiet hamnar gång på gång fel - så även här.

Låt mig ta upp några saker först. Beträffande att Centerpartiet skulle vara hökar när det gäller den ekonomiska politiken har Centerpartiet gång på gång föreslagit stora, ofinansierade reformer rakt in i finansutskottet, och de skulle spä på inflationen. Den som har lyssnat på Martin Ådahl i talarstolen har hört honom rada upp förslag efter förslag som skulle driva på kostnadsutvecklingen.

Fru talman! Det är intressant att höra en företrädare för Centerpartiet, som jag faktiskt tror var det enda partiet i Sveriges riksdag i höstas som ville spara på välfärden, dra ned på pengarna till kommuner och regioner och genomföra sparkrav på kommuner och regioner. Det skulle då bli mindre pengar till det som Martin Ådahl nu pratar om. Det finns en liten satsning i vårbudgeten som jag tror är omkring en tredjedel av det som man ville spara in i höstas. Man vill alltså ta bort mer än man vill lägga till. Det är symtomatiskt för mycket av det Martin Ådahl pratar om i talarstolen.

När bönderna inte får några besked, som Martin Ådahl säger, kan han läsa i tidningen hur finansministern, som också sitter här i kammaren, ändå säger att man inte kommer att lämna kommuner och regioner i sticket, att man inte utesluter stöd ifall torkan slår till och så vidare - givetvis med hänsyn till den höga inflationen.

Låt oss vara tydliga när det gäller reduktionsplikten: Snart är det bara Martin Ådahl och Centerpartiet som står för den helt orimliga politiken. Jag tror att till och med Socialdemokraterna kommer att försöka smyga ur de gamla positionerna. I dag dömde även Riksrevisionen ut reduktionsplikten. Ändå står Martin Ådahl kvar och försvarar att Sverige borde ha världens högsta bränslepriser. Hur skulle det hjälpa landsbygden, Martin Ådahl?

(Applåder)