Protokoll 2022/23:128 Tisdagen den 20 juni

ärendedebatt / Socialtjänstens ansvar för våldsutsatta m.m.
Anf. 208 Ulrika Westerlund (MP)

Herr talman och kära kollegor, som håller ut denna sena timme! Det är mycket glädjande att många åtgärder har vidtagits för att stärka arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck. Men mer behöver göras för att hjälpa akut utsatta och förhindra att barn förs ut ur landet för att giftas bort, könsstympas eller utsättas för andra former av våld och tvång, inklusive så kallade uppfostringsresor som bland annat kan innebära omvändelseförsök riktade mot hbtq-personer. Det behöver också göras mer för att underlätta för barn som bortförts att komma hem. Det bör inrättas ett permanent samordningscentrum som kan hjälpa barn och ungdomar som förts utomlands att komma tillbaka hem till Sverige.

Det behöver också säkerställas att socialtjänsten inte lämnar ut information om barnet till vårdnadshavaren om det kan innebära en akut risk för att barnet utsätts för brott. För att upptäcka och hjälpa fler barn som utsätts för eller skolas in i att utöva hedersförtryck bör det regionala och kommunala arbetet förbättras, liksom stödet till civilsamhällets organisationer. Samverkan mellan myndigheter behöver förbättras, och tidiga ingripanden måste säkerställas. Det bör också inrättas ett resurscentrum i varje län för att utöka tillgången till hjälp för utsatta.

Alla aktörer behöver ha kompetens att identifiera hedersförtryck och agera så tidigt som möjligt för att upptäcka och hjälpa fler barn och unga som utsätts för eller skolas in i att utöva hedersförtryck. Det är centralt i arbetet att alla utsatta nås. Samtliga aktörer måste säkerställa att alla unga nås, oavsett kön, könsidentitet eller könsuttryck eller sexuell läggning. Regeringen behöver vidta åtgärder i enlighet med detta.

Herr talman! Våld mot kvinnor och annat våld i nära relationer är ett mycket allvarligt samhällsproblem. Det är fullständigt oacceptabelt att vi inte lyckas bättre med att stoppa ett våld som i värsta fall till slut blir dödligt.

I Aftonbladets pågående granskning om dödligt våld mot kvinnor uppgavs i maj i år att 350 kvinnor i Sverige dödats mellan 2000 och 2022 av en man de haft en relation till. Detta måste få ett slut.

Stödet till våldsutsatta måste också förbättras på många områden. Jag vill nämna några av dessa.

Kvinnor kan utsättas för dödligt våld efter det att de signalerat att de vill lämna förövaren, vilket också har påpekats av tidigare talare. I det skedet ska det räcka med en kontakt för att snabbt få det skydd som behövs. Regeringen bör därför arbeta för att en kvinna som lämnar en våldsam relation får en samlad ingång till samhällets stöd.

Det är också viktigt att våldsutsatta får stöd när det gäller eftervåld. Mäns våld mot kvinnor slutar nämligen inte när den våldsutsatta lämnar relationen utan kan i stället övergå i det som nu brukar benämnas eftervåld. Eftervåldet kan bestå av fysiskt, psykiskt, ekonomiskt, materiellt eller juridiskt våld.

Regeringen bör tillsätta en bred utredning som kartlägger eftervåldets uttryck och lämnar konkreta förslag på lösningar. Utredningen bör omfatta de vanligaste formerna av eftervåld, med särskilt fokus på ekonomiskt eftervåld. I utredningen bör även ingå att göra det möjligt för våldsutsatta att hitta en trygg lösning för sina husdjur. Som allt fler aktörer har betonat på senare år är det vanligt att också djur utsätts för våld av samma förövare.

Våldsutsatta kvinnor som lever med skyddade personuppgifter bör erbjudas en kontaktperson av kommunen. Kontaktpersonen ska bidra med stöd och vägledning både vid myndighetskontakter och i praktiska vardagsfrågor. I nuläget är det ofta civilsamhällets organisationer som står för detta stöd, ofta på helt ideell basis. Jag misstänker att vi är flera här inne som har träffat många av dessa civilsamhällesorganisationer och sett hur de kämpar för att hjälpa personer som har hamnat helt utanför samhället och inte vet vad de ska göra härnäst för att få bästa stöd.

En kontaktperson skulle även kunna ansvara för att hjälpa kvinnan att hitta ett tryggt och stadigvarande boende. Kontaktpersonen ska finnas så länge skyddsbehovet kvarstår.

Stödet från kommuner och myndigheter ser olika ut beroende på var våldsutsatta kvinnor och barn med skyddade personuppgifter bor. För att garantera samma höga nivå av skydd och stöd i hela landet och minska risken för misstag behöver nationella riktlinjer för hur myndigheter och andra aktörer kan arbeta med målgruppen utarbetas.

Att leva med skyddade personuppgifter ger ofta negativa ekonomiska konsekvenser för våldsutsatta personer. Många får extra kostnader på grund av till exempel dubbla boenden och att de kan bli tvungna att säga upp sig från sitt arbete i samband med att de flyr. Det bör därför inrättas ett särskilt stöd för personer som lever med skyddade personuppgifter som ska kunna sökas av den enskilda personen. Det är också viktigt att det inte förekommer att man tar ut avgift för skyddat boende. Den avgiften bör tas bort i hela landet.

Herr talman! De bidrag som kvinnojourerna får i dag är inte tillräckliga. Det behövs ett permanent och statligt stöd för att säkerställa kompetensen och uppnå stabila verksamheter som kan ge våldsutsatta kvinnor och barn möjlighet till hjälp och stöd av god kvalitet oavsett var i landet de bor. Regeringen bör därför verka för att kvinnojourerna finansieras långsiktigt genom statligt stöd. Det bör också finnas stöd för jourer som har andra målgrupper, till exempel våldsutsatta hbtqi-personer.

I dag krävs inget tillstånd för att tillhandahålla insatsen skyddat boende. Avsaknaden av enhetliga krav medför uppenbara risker för berörda barn och vuxna och försvårar dessutom utvecklingsarbete i verksamheterna. I promemorian Ett fönster av möjligheter - stärkta rättigheter för barn och vuxna i skyddat boende föreslås bland annat att insatsen skyddat boende ska omfattas av särskilda kvalitetskrav och tillståndsplikt. Detta förslag tycker vi är bra, och det bör genomföras skyndsamt.

Jag vill också nämna något om en särskild grupps utsatthet. Myndigheters och huvudmäns medvetenhet om våld mot äldre behöver öka. Åtgärderna för att motverka våld i nära relation bland äldre bör därför ingå som en viktig del i ett nationellt äldrehälsovårdsprogram. Även förebyggande insatser för att förhindra våld och övergrepp när det gäller äldre personer bör omfattas av programmet. Regeringen bör se över hur ett nationellt äldrehälsovårdsprogram där detta ingår lämpligast kan etableras.

Jag yrkar bifall till reservation 15 men står självklart bakom samtliga reservationer från Miljöpartiet. Jag vill naturligtvis också önska alla en glad sommar och så vidare och hoppas att midsommarfirandet blir trevligt.