Herr talman! Ledamot Vilhelmsson behöver absolut inte övertyga mig om att det är helt horribelt. Det har varit ett oerhört starkt gärningsmannaperspektiv till skillnad från alla kvinnor som måste springa från sina hem. Mannen får bo kvar, och det är svårt att ordna besöksförbud. Den våldsutövande mannen kan i stort sett röra sig fritt över hela landet. Jag har haft ärenden där man har kunnat vistas i en del av Göteborg. Jag är helt med på noterna.

Sedan är frågan vad som exakt ska göras och hur boende ska ordnas. Utsatta kvinnor hör av sig till mig även nu när jag sitter i riksdagen. De har just denna typ av problem. De vänder sig till kommunen och får vädja om rätten till en insats, trots att det finns en tillräckligt tydlig lagstiftning så att det borde vara en självklarhet. Precis som ledamoten säger är skillnaderna enormt stora. En viktig fråga att komma åt är våldsutsatta kvinnors rätt att vända sig till ett skyddat boende utifrån deras egen bedömning av sin utsatthet. Det ska inte handla om ekonomisk finansiering. Det är precis i samband med uppbrott som risken för dödligt våld ökar avsevärt. Om en våldsutsatt kvinna fattat beslutet ökar risken.

Jag ägnar min tid till att göra vad jag kan för att påverka. Jag vet också att intresset och viljan finns att just hitta formerna för att våldsutsatta kvinnor inte ska behöva stå med mössan i hand medan våldsutövande män ska få tillgång till avhopparverksamheter. Den ordningen kan ingen acceptera i det här landet.