Herr talman! Dagens debatt handlar om våldsutsatta människor och socialtjänstens ansvar. Den rådande våldsutvecklingen i Sverige har inte undgått någon. Nyhetsrapporteringen präglas av brottsoffer som utsätts för våld, skjutningar och sprängningar. Men det våld vi pratar om i dag är det som män utövar och som oftast sker inom hemmets fyra väggar. Det är våld utan utomstående vittnen. Kvinnor och barn hotas och misshandlas av partner och pappor som borde erbjuda kärlek och trygghet.

Vi diskuterar hedersrelaterat våld och förtryck och sexuella övergrepp på barn. Det finns ingen anledning att sätta olika typer av utsatthet mot varandra, men det är enkelt att konstatera att detta våld åtminstone är lika allvarligt och lika alarmerande och ständigt närvarande men aldrig får lika stor uppmärksamhet. Det handlar om brottsoffer som många gånger inte vågar berätta om sin utsatthet och som saknar stöd. Det är brottsoffer som lider i sin ensamhet och utsatthet. Mörkertalet är enormt.

Vart tionde barn i Sverige har upplevt våld i hemmet. Andelen barn som förs ut ur landet för att giftas bort eller könsstympas ökar. Aftonbladets granskning visar att mellan 2000 och 2020 dödades 325 kvinnor av en man de hade eller hade haft en relation med. 596 barn förlorade sin mamma.

Våldet fortsätter. Våldsutsatta flickors och kvinnors lidande fortsätter. Barnens utsatthet fortsätter. Barn tvingas till umgänge med en våldsutövande pappa. Redan utsatta flickor placeras på statens låsta boenden och riskerar att utsättas för våld och sexuella övergrepp av personal.

Det krävs ett perspektivskifte så att man alltid sätter brottsoffrens och barnets bästa i första rummet. I dag är ett sådant perspektivskifte på gång. Nyligen beslutade regeringen att det våldsförebyggande arbetet ska skrivas in i lag. Det är ett viktigt politiskt beslut. Den naturliga frågan blir då att ta reda på vad det förebyggande arbetet ska innehålla genom att identifiera riskfaktorer. Tidiga och tydliga insatser är avgörande.

För att det våldsförebyggande arbetet ska få effekt måste vi öka kunskaperna om vilka riskfaktorerna är för att kunna sätta in effektiva åtgärder för att motverka att unga killar och män tar till våld som maktmedel. Trots att vi i dag ser en enorm våldsutveckling är det viktigt att komma ihåg att den stora majoriteten pojkar och unga män inte utsätter sin partner eller sina barn för våld. De flesta unga killar tar inte till skjutvapen och går över alla gränser, oavsett vilket område de bor i.

Debatten som rör unga kriminella har enögt präglats av fokus på socioekonomiska faktorer. Rädslan för att prata om normer och värderingar har lett till att vi valt att stämpla alla familjer i vissa bostadsområden, vilket får förödande konsekvenser. Vi måste se och ta in fler perspektiv. Ett av dessa är att se och förstå vad våldsutsatthet under barndomen riskerar att leda till. Våld skapar våld, och våld ger djupa sår. Normer och värderingar påverkar barnet från födseln. Sveket när ingen ser, förstår eller vidtar åtgärder påverkar våldsutsatta barn.

Våldsutsatta mammor tvingas till svåra målkonflikter när de utsätts för våld. Ska jag lämna en våldsutövande man för att själv undkomma våldet men med risk för att den våldsutövande mannen får fortsatt vårdnad om barnet?

När det kommer till hederskulturens normer och värderingar fostras söner tidigt till att ta ansvar för sina systrars och närstående släktingars beteende. Där är rätten att använda hot och våld sanktionerad av familjen och släkten för att någon ska kunna utöva kontroll av systrar och andra närstående flickors beteende.

Vad leder en barndom präglad av våld till? Våldet blir den starkes rätt och medel. De normer och värderingar barn omges av från födseln får betydelse. Sveket att de som såg valde att vända bort blicken och valde att inte agera påverkar barn. Jag är ibland förundrad över att det finns så många barn som klarar sig bra trots en barndom präglad av våld.

"Jag har så mycket undanträngd ilska och maktlöshet i min kropp så det känns som jag kan explodera när som helst", förklarade en ung kille vars uppväxt präglats av en pappa som utsatt hela familjen för våld. Vi måste se sambanden mellan att själv utsättas för våld och den ökade risken för att det leder till att man utsätter andra för våld.

För att förändra måste vi förstå. För att kunna förstå måste se verkligheten. Vi måste klara av att ha flera perspektiv på bordet samtidigt. Den som utövar våld har ett eget ansvar och ska mötas av kraftfulla konsekvenser, men vi som politiker har ansvar för att se och skydda de barn som utsätts för våld, för att motverka att våldsutsatta barn växer upp och väljer att utöva våld som medel för att få makt och för att våldsutsatta barn ska ges rätten att bearbeta konsekvenserna av våldet.

Liberalerna välkomnar att socialtjänstlagen nu ska reformeras. Dagens socialtjänstlag är skriven i en annan tid när utmaningarna var helt annorlunda. Vi måste ge socialsekreterare rätt förutsättningar att göra insatser som är effektiva och gör skillnad.

Orosanmälningar till socialtjänsten ska även bli sökbara. Det ska finnas ett socialtjänstdataregister för att man ska veta var barn är placerade och vilka insatser som gjorts för att man ska bli bättre på att se vad som fungerar och vilka åtgärder som inte får den effekt som eftersträvas.

Liberalerna är stolta över att till slut ha fått den tidigare regeringen att ta fram underlag till en nationell strategi mot våld mot barn. Den är nu ute på remiss.

Barns liv går inte i repris. Vi liberaler kommer att fortsätta att kämpa för alla barns rätt till en trygg och god uppväxt och för att alla våldsutsatta kvinnor ska veta att det finns stöd och skydd. Ett liv fritt från alla former av våld och förtryck är en rättighetsfråga.