Herr talman! Tack, Carita Boulwén, för ett engagerat anförande!

Inte minst det som ledamoten tog upp på slutet, att det måste bli ett stopp för våld i nära relationer, tror jag att alla i den här församlingen kan skriva under på. Det är oerhört viktigt, herr talman.

Mäns våld mot kvinnor känner inga gränser. Det förekommer överallt i världen, i alla länder och i alla delar av Sverige. Det förekommer både bland ungdomar och bland äldre, vilket också angavs i anförandet. Det förekommer i alla socialgrupper och bland alla olika bakgrunder. Det är inte ett problem som är kopplat till en viss grupp, en viss plats eller en viss ekonomi. Det är ett problem som är kopplat till män som inte kan kontrollera sitt beteende men som har ett starkt behov av att kontrollera andras beteende och av att trycka ned andra människor. Det måste, precis som ledamoten säger, få ett stopp.

Det här är inte en debatt om hårdare straff. Men det är något som vi håller med om - hårdare straff, ökade polisiära insatser och begränsningar för förövarna. Det vi debatterar här är i huvudsak de sociala insatserna.

När man tittar på Tidöavtalet och innehållet i det ser man just att det inte är särskilt mycket bevänt med de sociala insatserna. Det pratas om hårdare straff, inte kopplat specifikt till mäns våld mot kvinnor men över huvud taget. Det pratas om kameraövervakning och olika repressiva åtgärder.

Herr talman! Min fråga till ledamoten är hur det ser ut hos Sverigedemokraterna och hos Tidöpartierna när det gäller det förebyggande arbetet. Där har vi nämligen inte fått några riktiga svar.