Herr talman! Problemet med felaktig läkemedelsanvändning har flera varit inne på i debatten. Jag vill ta oss tillbaka till något som hände för ganska länge sedan, men som fortfarande förtjänar uppmärksamhet.

Äldre är ofta särskilt utsatta. För cirka 15 år sedan fick problematiken stor uppmärksamhet genom ett fall med en kvinna som hette Gulli Johansson. Man trodde att hon låg för döden, och när hon i sitt tillstånd inte längre kunde ta de läkemedel som hon var ordinerad började hon helt oväntat piggna till. Det rullades upp att hon under många år hade varit helt övermedicinerad och knappt vid medvetande av läkemedlens sammantagna effekter och biverkningar. När hon några år senare dog, beskrevs hennes situation som att hon hade förlorat elva år av sitt liv på grund av felaktig medicinering.

Miljöpartiet föreslog i samband med fallet ett inrättande av en lex Gulli. Tanken med den var att införa en anmälningsskyldighet om personalen misstänker läkemedelsvanvård genom att någon drabbas av allvarliga läkemedelsrelaterade problem som en följd av felaktig förskrivning.

Någon lex Gulli infördes aldrig, men ett antal andra åtgärder som förbättrar situationen för äldre med koppling till läkemedel har vidtagits. Enligt patientsäkerhetslagen, som kom 2011, ska förväxlingar, felaktiga förskrivningar och feldoseringar av läkemedel anmälas. Det är tänkt att de närstående ska få möjlighet att delta i patientsäkerhetsarbetet. Klagomål kan anmälas till Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen har också kommit med föreskrifter som ställer krav på att personer som är 75 år eller äldre och som har fler än fem läkemedel förskrivna minst en gång per år ska erbjudas regelbundna läkemedelsgenomgångar. Hur detta i praktiken fungerar är svårt att säga, och helt klart är det många äldre som inte känner till att detta är en rättighet och något som ska ske. Arbetet med att säkerställa att detta fungerar måste alltså förbättras.

Miljöpartiet anser även att begränsningen avseende ålder och antal läkemedel bör ses över när det gäller rättigheten till förenklad läkemedelsgenomgång. Läkares ansvar bör också tydliggöras när det gäller frågan om att genomföra en enkel läkemedelsgenomgång vid varje ordination av läkemedel samt vid andra behandlingssituationer där det bedöms lämpligt. Slutligen bör fördjupade läkemedelsgenomgångar genomföras när äldre flyttar in i ett vård- och omsorgsboende och därefter årligen. Regeringen bör se över alla dessa frågor. Kanske är det ändå dags för en lex Gulli.

Herr talman! Som också har nämnts av kollegor här tidigare har FN:s barnrättskommitté nyligen granskat Sverige gällande hur väl vi lever upp till barnkonventionen. Granskningen publicerades i mars, och kommittén noterade med oro nivån av depression, oro och självskador bland barn samt den långa väntetiden till psykiatrisk vård. Enligt en artikel i DN, som bevakade det här, har antalet barn upp till 17 år som tar antidepressiv medicin ökat med 190 procent på tio år, vilket är mycket högre än i våra grannländer.

Det är oerhört viktigt att alla barn och unga som har problem med psykisk ohälsa får den hjälp de behöver. Köerna måste kortas och rätt hjälp sättas in i tid. Rätt hjälp kan vara medicin, men det kan också finnas andra åtgärder och insatser som kan hjälpa. Resurser för att korta köerna och säkerställa att alla unga får rätt hjälp i tid måste alltså säkerställas. Samverkan mellan olika vårdinsatser måste fungera, och det ska finnas tydliga riktlinjer och gränsdragningar mellan bup och andra instanser i samband med läkemedelsförskrivning. Därför bör regeringen ta initiativ till en genomgång av gällande riktlinjer för medicinering av barn och unga.

Herr talman! Vi verkar ta upp ungefär samma frågor i den här debatten. Nu tänkte jag säga någonting om tandvården. Sverige borde få ett sammanhållet hälso- och sjukvårdssystem. Ingen ska behöva avstå från förebyggande eller nödvändig tandvård av ekonomiska skäl. Vi lever i dag allt längre, och allt fler äldre har kvar fler av sina egna tänder. Detta ökar behovet av regelbunden tandvård. Arbetet med att skapa en jämlik tandvård som är tillgänglig för alla måste fortsätta.

Regeringen har aviserat att man avser att under mandatperioden se över tandvårdens högkostnadsskydd för att det mer ska efterlikna det högkostnadsskydd som finns i övrig vård. Man har också sagt att de äldre personer som har sämst munhälsa ska prioriteras. Vi tycker att det är mycket positivt att regeringen klargör att man vill göra något åt de höga kostnadsnivåer som drabbar enskilda och att man lyfter frågan om högkostnadsskydd. Miljöpartiets målsättning är att tandvården ska ingå i samma högkostnadsskydd som vården i övrigt för alla på det sätt som är möjligt utan att tandvårdens nuvarande möjligheter att till exempel ligga i teknisk framkant och bedriva friskvård hotas. Det är angeläget att få på plats den utlovade utredningen, där man kan ta hänsyn till alla dessa utmaningar.

Herr talman! Slutligen vill jag säga något om läkemedlens miljöpåverkan. Det finns mycket att göra för att se hur denna kan reduceras. Regeringen bör vidta åtgärder för att EU ska ställa strängare miljökrav på läkemedelstillverkningen i syfte att eliminera fler skadliga ämnen än i dag. Regeringen bör också verka för att EU ska tillåta medlemsstaterna att besluta om att direkt miljöfarliga läkemedel inte ska få säljas receptfritt.

Här har ofta läkemedlet diklofenak nämnts. Regeringen borde låta utreda hur försäljningen av produkter som innehåller diklofenak kan regleras hårdare. Nu har jag sett flera gånger på apoteket att de själva har märkt hyllorna och påpekat att det här är ett mycket miljöfarligt läkemedel, men här finns det mer att göra. Det ligger i allas intresse att motverka skadlig miljöpåverkan på alla områden. Läkemedelsproduktion och användning av läkemedel får inte göra människor sjuka.

Jag yrkar bifall till reservation 6 men står självklart bakom alla Miljöpartiets reservationer.