Herr talman! Den nationella läkemedelslistan var inte en del av januariavtalet. Däremot hade vi lärt oss hur regeringssamarbete går till. Det avtal vi hade var därför oerhört noga preciserat med vilka utredningar som skulle tillsättas, vilka datum som gällde, när utredningarna skulle leverera och så vidare.

När man ser hur ert samarbete är upplagt är det så uppenbart att det inte är på samma vis. Det är det som gör att Sverigedemokraternas viktiga krav på ett högkostnadsskydd sannolikt inte kommer att kunna bli verklighet under perioden för att det är nedprioriterat i en byrålåda långt ned och för att Sverigedemokraterna inte har legat på och fått tillräckligt skarpa utfästelser på dessa områden.

Om man ska åstadkomma någonting måste man först tillsätta en utredning, och det tar tid. Det tar tid att förändra Sverige, och det måste man inse.

Att den nationella läkemedelslistan har tagit tid beror på att det som från början var ett initiativ från alliansregeringen, vilket ledamoten Skalberg Karlsson vet om, gång på gång stötte på hinder för att det inte var lätt att genomföra. Det slutliga stoppet för processen under förra mandatperioden kom när SKR, som då styrdes av Alliansen, sa ett samfällt nej till att forcera processen. Annars hade vi riskerat patientsäkerheten. Det gjorde att dåvarande regering slog ned på takten för tidsplanen för ett införande av den nationella läkemedelslistan, vilket även den nuvarande regeringen har gjort.

Detta visar att saker tar tid. Därför måste man vara väl förberedd och använda utredningsresurserna till sådant som verkligen gör skillnad.

Avseende nationell styrning finns hur mycket som helst att göra i fråga om lagstiftningsarbete. Men att lägga tid på att ta reda på huruvida ett förstatligande av hela den svenska hälso- och sjukvården är möjligt är ett villospår.