Fru talman! Detta är den sista debatten om hälso- och sjukvård under det här året, så att säga. Det har varit ganska många debatter, och det som har färgat detta år och som kommer att färga nästa år är det som står i en tidningsrubrik: Inflationen slukar vårdens pengar.

Jag tror att vi kommer att få läsa fler artiklar av detta slag. Vi står nämligen inför en välfärdskris, och kommuner och regioner kommer att få skära ned. Det gör man redan nu. Detta kommer självklart att drabba patienter. Det kommer också att drabba förebyggande insatser.

Många barn mår dåligt psykiskt - det har vi diskuterat tidigare. Det handlar om mycket: hemförhållanden, skola och fritid. Men det handlar också om väldigt tydliga signaler. Har du rötter i ett annat land är du en belastning - det är vad väldigt många barn känner i dag på olika orter runt om i Sverige. Exempelvis står angiveri på agendan. Det är kanske inte så lyckosamt för ett barn som bor i en invandrartät miljö. Sådant skrämmer. Familjen kan vräkas och så vidare.

Nu ska jag prata om antidepressiva läkemedel till barn och unga. Ökningen av förskrivningen av antidepressiva läkemedel de senaste åren är tydligast för barn. Andelen flickor i åldern 10-14 år som fått antidepressivt läkemedel förskrivet ökade med nästan 60 procent mellan 2014 och 2018 och med ytterligare 9 procent mellan 2019 och 2020. För pojkar i samma ålder var ökningen drygt 40 procent mellan 2014 och 2018. Det är exempellösa siffror. Även förskrivningen av läkemedel för adhd har ökat. Under 2017 hämtade 5,6 respektive 2,6 procent av alla pojkar och flickor i åldern 10-17 år ut minst ett adhd-läkemedel på recept. Det är höga siffror och något som vi behöver fundera på.

Enligt Socialstyrelsen är de stora regionala skillnaderna i förskrivningen väldigt oroande. Skillnaderna kan bero på överbehandling i vissa regioner med hög förskrivning och på underdiagnostisering och underförskrivning i andra regioner. Forskningen på området, när det gäller denna typ av behandling, är väldigt osäker i fråga om effekten och de långvariga konsekvenserna av barns och ungdomars bruk. Detta borde man undersöka.

Vi har lagt fram ett förslag. Vi vill att regeringen genomför en nationell översyn av läkemedelsförskrivningen när det gäller antidepressiva läkemedel och adhd-medicin till barn och unga och att regeringen tar initiativ till en genomgång av riktlinjer för medicinering av barn och unga. Jag yrkar bifall till reservation nummer 5.

Då går vi vidare till apoteken - det är väldigt spretiga debatter i dag. Syftet med apoteken är att man ska lindra och så att säga läka sjukdom genom godkända läkemedel. Jag tycker att man kanske kunde ha gett bra direktiv till Apoteket AB i stället för att göra utförsäljningen. Efter att Alliansen sålt ut apoteken har nya affärsmodeller utvecklats. Det är olika kluster. Det är kedjor. Det är livsmedelsaffärer som ligger nära apotek - man får bonus om man handlar i det apoteket. Man går samman, så att säga. Det är inte små gulliga familjeapotek, som man pratade om när man genomförde denna reform, utan det är stora kluster.

Själva folkhälsoarbetet när det gäller apoteken har skjutits i bakgrunden. Det är också för att det är konkurrerande enheter. Det är en marknad, helt enkelt.

Det är ingen nyhet att Vänsterpartiet vill titta över förstatligande. Det är vi inte ensamma om. När Novus gjorde en undersökning 2020 ville sex av tio svenskar återförstatliga apoteken.

Tillgången till läkemedel måste säkras även på landsbygden. Det har vi också talat om. Att tro att marknadskrafterna ska ta ansvar för att landsbygd och glesare landsbygd ska ha tillgång till medicin är att blunda för verkligheten och inte ta sitt politiska ansvar.

Enligt en etableringsanalys 2022 minskar samtidigt antalet apotek som varit lokaliserade mer än sex kilometer från ett annat befintligt apotek. Enkelt förklarat minskar antalet apotek på landsbygden, där tillgången redan är knapp, och ökar i städerna.

Det har varit en enorm ökning för oss som bor i storstäderna. Vi har inga problem att få medicin när som helst på lördagar, söndagar och kvällar. Det är väl jättebra. Men bor du någon annanstans i Sverige är det mer problematiskt.

Nu lämnar vi apoteken och åker vidare till tänderna. Vi anser att tänderna är en klassfråga. I Tidöavtalet står på sidan 8: Tandvårdsreform. En utredning tillsätts för att stärka tandvårdens högkostnadsskydd för att mer efterlikna det som finns i övrig vård. Äldre personer med sämst munhälsa ska prioriteras.

Det var inte riktigt det som sades under valrörelsen från Sverigedemokraterna. Det har vi redan talat om. Man kan fundera på när utredningen kommer och om den kommer över huvud taget. Det är en enorm jämlikhetsreform.

Det är inte heller obekant att Vänsterpartiet vill ha ett verkligt högkostnadsskydd i tandvården som det i sjukvården. Under de senaste decennierna har välfärden urholkats. Vi ser neddragningar och passivitet, och en naiv tro på marknaden har fått styra. Det vill vi vända.

Det är dags att bygga välfärd. En tandvårdsreform vore väldigt välkommen för väldigt många. Det kostar mycket att gå till tandläkaren i dag. Det kan jag intyga.

Det är alltid de med låga inkomster, oavsett ålder, som inte går till tandläkaren. De har ingen nytta av dagens högkostnadsskydd eftersom det bara gäller kostnader över 3 000 kronor, och det är endast halva kostnaden som ersätts. Bra tänder har alltid varit en klassfråga.

Vi har reformplaner för tandvården i Sverige. De syftar till ökad jämlikhet, förbättrad tillgänglighet och en bättre generell tandhälsa i befolkningen. Det förebygger också allvarliga sjukdomar, som vi också har berört här.

Tandhälsa skulle genom denna reform bli en del av den universella svenska välfärdsmodellen och skulle tveklöst innebära en progressiv landvinning. Men vi fattar. Vi tror inte att den SD-beroende regeringen kommer att ta det som står på sidan 8 i Tidöavtalet vidare.