Protokoll 2022/23:128 Tisdagen den 20 juni

ärendedebatt / Vårändringsbudget för 2023
Anf. 123 Rickard Nordin (C)

Fru talman! I dag röstar riksdagen om förslaget till vårändringsbudget. Det är en ganska ovanlig budget eftersom den inte bara handlar om själva budgeten, utan genom närmast en bisats vill regeringen ändra Sveriges energimål. I stället för att förankra det nya energimålet har regeringen valt en väg som skapar ännu mer osäkerhet.

Sverige behöver oerhört mycket el de kommande åren till elektrifiering av transporter och till de gröna industrier som investerar i produktion av fossilfria produkter. Prognoser från Energimyndigheten visar att elbehovet kan fördubblas redan till 2035, och Energiföretagen bedömer att Sveriges elbehov 2045 kommer att vara 330 terawattimmar, vilket kan jämföras med vår nuvarande produktion på cirka 170 terawattimmar.

Nyligen kom en rapport om att bara industrin kan behöva över 70 terawattimmar 2030, och då ter sig Socialdemokraternas nya mål om 60 terawattimmar till 2030 som lite oambitiöst. Men jag blir ännu mer oroad när Kristdemokraterna säger att 60 terawattimmar till 2030 är orealistiskt och omöjligt. Vill regeringen och Kristdemokraternas energiminister sända budskapet till näringslivet att dess behov är orealistiskt? För mig är detta häpnadsväckande. Näringslivet, den gröna industrin och energibranschen är otroligt tydliga med att för att klara energiförsörjningen och börja investera krävs inte bara nya förutsättningar utan långsiktiga spelregler. Men detta raljerar Kristdemokraterna om i talarstolen och pratar om danstillstånd.

Om vi ska klara klimatomställningen och energiförsörjningen behövs alla fossilfria kraftslag. Det är inget konstigt. Ända sedan energiöverenskommelsen 2009 har Centerpartiet accepterat att det får byggas ny kärnkraft. Det bekräftades också i den breda energiöverenskommelsen 2016, och där står vi fast. Det är dock logiskt att börja med det som går snabbast och är billigast att bygga, och vi ser hur investerare i hela Europa satsar mer på vindkraft på land och till havs, som har blivit mycket billigare och effektivare.

Sverige har en enorm vindkraftspotential motsvarande flera gånger dagens totala elproduktion. Men medan våra grannländer i EU snabbspårar ny vindkraft drar regeringen vindkraften i långbänk och till och med försvårar för den, uppenbarligen under tryck från Sverigedemokraterna, samtidigt som man här i kammaren gärna pratar om att det är problem på olika sätt.

De flesta nya vindkraftsprojekt på land stoppas också i brist på beslut om vettiga ersättningar lokalt till kommuner och närboende. Nu finns en utredning, och jag förväntar mig att regeringen går fram med den men också tittar bredare på elnät och annat. Problemet är att det många gånger är Tidöpartierna som stoppar utbyggnaden lokalt, inte sällan tillsammans med Miljöpartiet. Därför ser vi att utbyggnadstakten faller kraftigt.

Vi har sollägen som motsvarar Tysklands, och det ligger mängder av projekt om solkraft och väntar på myndigheternas bord. Om regeringen hade tydliggjort regelverket, vilket länsstyrelserna efterfrågar, hade de kunnat prioritera detta tydligare. Inte minst i Skåne väntar en enorm potential på att realiseras. Och solskatten som beskattar egen konsumtion finns fortfarande kvar.

Pausen i miljöprövningen av vattenkraft är viktig. Centerpartiet har tydligt drivit på för denna här i kammaren. Vi har tagit utskottsinitiativ och annat som Tidöpartierna följt upp, vilket är utmärkt. Men regeringen har inte gjort något konkret. Man har skickat ut ett par utredningsuppdrag men inte kunnat besvara tydliga frågor om vad man faktiskt tänker göra. Det är bråttom eftersom prövningarna går igång igen den 1 februari nästa år, och vi ser redan nu hur det rivs ut potential. Man håller alltså på att sjabbla bort en viktig chans att ställa saker till rätta.

Den kraftvärmestrategi som vi och Tidöparterna var överens om och gjorde tillkännagivande om säger man redan är avklarad trots att det inte finns några förslag. Det enda som finns är det uppdrag som förra regeringen gav till Energimyndigheten. Ändå tycker regeringen att det är läge att avskriva tillkännagivandet.

Regeringen har också aktivt försvårat för dem som vill använda flexibilitet och lagring och med lagstiftning gjort detta svårare och mindre lönsamt, bland annat genom att gå längre än EU-kraven kräver. Trots att man från regeringssidan sa för bara någon vecka sedan att man inte ska överimplementera har man alltså redan gjort det.

Utredningen om energieffektivitet lade man ned trots att potentialen är enorm och att realiserandet av denna potential är helt avgörande för att köpa oss tid under utbyggnaden av ny produktion.

Jag kan fortsätta. När det gäller energigemenskaper, där många privatpersoner samlas för att bygga ut elproduktion, gör regeringen ingenting. Lagring, nät och annat som man kan göra med egna medel trodde jag att en frihetligt sinnad regering skulle välkomna, men borgerlig, liberal politik är det nog bara Centerpartiet som står för numera.

Det enda regeringen på riktigt har omfamnat är kärnkraften, och det finns en hel del saker man kan göra där. Centerpartiet har lyft fram inte minst effekthöjningar så att man löser ut de nätproblem man haft i Forsmark. Det stora problemet är dock att Tidöpartierna gång på gång ställer kärnkraft mot vindkraft. I debatten har vi hört att kärnkraften måste byggas ut för att vindkraften ska kunna byggas ut eller att vindkraften inte ska byggas ut för att kärnkraften måste byggas ut först. Detta stämmer helt enkelt inte.

Regeringen säger att man accepterar all fossilfri kraft. Men det gör man inte i verkligheten, och det är problemet. I stället för att bara vänta in ny kärnkraft, som kanske kommer när andra förutsättningar ges för att bygga den, kan man väl åtminstone göra det som går att göra under tiden och skapa långsiktiga spelregler i breda energiöverenskommelser. Detta hörde vi till och med Sverigedemokraterna lyfta fram som viktigt. I stället för en frågelåda att dansa runt är det väl rimligt att vi samlas för riktiga samtal. Det behöver inte ta speciellt lång tid att komma överens.

Samtidigt som Sverige ser ut att missa sina klimatmål skrotar regeringen klimatinsatser utan att ersätta dem med något annat, trots att vi hör hur näringslivet skriker efter insatser.

Dagens omröstning är ett tydligt exempel på hur regeringen försöker skapa konflikt i stället för samarbete i energifrågan. I stället för att lägga in det i vårändringsbudgeten och nästan tvinga oppositionen att som brukligt är rösta nej till regeringens vårbudget hade man kunnat bjuda in till breda samtal. Nu klämmer man in ett mål om en helt fossilfri elproduktion till 2040 för att markera hur mycket man står bakom kärnkraften. För mig är det en konstig hantering. Varför ska vi ha ett mål för 2040 som vi i princip redan uppnår i dag? Vi producerar ju nästan bara fossilfri energi i form av vattenkraft, kärnkraft, biokraft, solkraft och vindkraft. För mig blir detta bara ytterligare ett led i regeringens slappa klimatambition där man sänker miljömässigheten.

Det kan i sammanhanget vara passande att citera Verner von Heidenstam som likt regeringen började som liberal och sedan gick i mer konservativ riktning: "Det är skönare lyss till en sträng, som brast, än att aldrig spänna en båge." Den här regeringen spänner ingen båge; man har knappt tillverkat den ens. Med ett sådant mål känns det mer som att man jobbar med att anfall är bästa försvar, för i det svenska energisystemet är fossilfri elproduktion inget nytt under solen.

Dessutom, om man verkligen vill ha långsiktighet och bred förankring, varför lägger man då målet i en bisats? Detta är politisk teater, och det är också därför vi yrkar bifall till reservation 1.

Den gröna omställningen är en möjlighet för Sverige, men regeringen verkar tro att det handlar om grön fernissa som spelar mindre roll och att det inte är så viktigt att gå före. Men inget kunde vara mer fel. Den gröna omställningen är helt avgörande för Sveriges och näringslivets konkurrenskraft. Från näringslivet är man solklar med att 2030-målen på klimatsidan är de viktigaste. Det var hundra procents uppslutning när det gjordes en undersökning med alla deltagare från näringslivet på regeringens klimatmöte i fredags.

Dessa mål skapar helt enkelt ett omställningstryck - det gör inte ett redan uppnått mål till 2040. De skapar ett omställningstryck, och de ger möjlighet att exportera klimatsmarta produkter till världen efter att de har testats på en stabil hemmamarknad. Regeringens slapphet hotar både klimatet och jobben.

Låt mig vara solklar: Centerpartiet har inget emot ett mål om ett fossilfritt elsystem 2040. Men det logiska vore att ha ett mål som faktiskt betyder något, som att hela energisystemet, inklusive transporter, uppvärmning och insatsvaror till industrin, ska vara fossilfritt till 2040. Det hade varit ett mål som vi på riktigt kunde jobba mot. Det hade varit ett betydligt bättre mål. Då hade man visat att man förstår de sektorskopplingar som vi nu ser. Vi ser en elektrifiering inte minst av värme, drivmedel och insatsvaror, men ibland kanske man borde plocka bort eluppvärmning till förmån för andra sektorer, kraftvärmen eller fjärrvärmen till exempel. Efterfrågan kommer att finnas på många olika fossilfria kraftslag framöver. Det är ingen tvekan om det. De fyller olika roller i vårt energisystem. Därför är det dumt att blockera lönsam kraft nu i väntan på kärnkraft senare.

Min uppmaning till Ulf Kristersson, Ebba Busch och mina kollegor från Tidöpartierna är: Om ni menar allvar med att säkra långsiktig tillgång på fossilfri el i Sverige, då vet ni var ni har oss. Ni behöver inte smyga in meningslösa mål i vårändringsbudgetar. Se till att den inbjudan ni nyligen skickade inte bara blir en fikapaus med förslagslåda utan att det i stället blir seriösa samtal. Vi är beredda att göra vår del. Det är avgörande för klimatet, för hushållens elpriser och för svensk konkurrenskraft.