Fru talman! Jag noterar att det inte går att få ett svar i den här frågan. Jag kan inte dra någon annan slutsats än att det handlar om väldigt utopiska mål som inte går att nå. Åtminstone går det inte att sätta någon tidsram eller något pris för dem eller säga hur det ska gå till.

Detta är ju den ständiga frågan när man pratar om vätgas. Jag höll ett alldeles för långt anförande tidigare - jag beklagar det, fru talman - och lade en stor del av tiden på att förklara hur otroligt mycket el som krävs för att ta fram den vätgas som Vänsterpartiet gärna pratar om att använda i elproduktionen och även för lagring. Detta kräver enorm kapacitet. Frågan kvarstår: Var ska denna el komma ifrån?

Vi behöver ju någonting att reglera med i dag. Det finns en anledning till att det ser ut som det gör i södra Sverige. Man kan stå och skryta om att vi leder exportligan, men det hjälper ju inte. Det är volatilt, och det blandas. Effektbrist blandas med elöverskott. Detta är inte tecken på en sund marknad.

Vänsterpartiet vill gå in och ändra prismodellen och köra planekonomi i ett försök att stabilisera priserna. Det kan man kanske göra, men jag tror inte att det kommer att leda till incitament för att rätt kraftslag etableras i de delar av landet där vi behöver dem.

Den ständiga frågan kvarstår: Hur ska det gå till? Vilken balans- och reservkraft tänker man sig i en övergång? Allt detta med vätgas ligger ju oändligt långt fram i tiden. Det har heller inte provats på storskalig nivå, så vi vet faktiskt inte om det ens kommer att fungera.

Jag har också en sista fråga. Hur ser Vänsterpartiet på det faktum att det kraftslag som man förordar, det vill säga vindkraften, till allt större del ägs av den kinesiska staten och kinesiska investerare? Är detta ett problem för Vänsterpartiet?