Fru talman! Nu blir det lite svårt att hålla mig till manuset efter allt jag har hört. Men jag ska försöka.

Debatten handlar om vårändringsbudgeten. Det är lite ovanligt att jag från näringsutskottet blandar mig i debatten om ändringsbudgeten.

Regeringen överlämnar två förslag till ordinarie ändringsbudget per år till riksdagen. Det är förslaget till vårändringsbudget som läggs fram i samband med den ekonomiska vårpropositionen och förslaget till höständringsbudget som läggs fram i samband med budgetpropositionen.

Vänsterpartiet presenterar givetvis sitt budgetalternativ genom att motionera på budgetpropositionen. Regeringens ändringsbudgetar läggs fram i förhållande till budgetpropositionen.

Vänsterpartiet brukar normalt inte motionera på regeringens två ordinarie ändringsbudgetar. Den främsta anledningen till det är givetvis att förslagen till ändringsbudget läggs fram i förhållande till regeringens budgetproposition, som Vänsterpartiet inte kan ta ansvar för. För att kunna lägga fram meningsfulla förslag till ändringsbudget skulle Vänsterpartiet alltså snarast behöva lägga fram dem som förslag om ändringar i sin egen budgetmotion, vilket givetvis inte är möjligt.

Fru talman! För att förverkliga vår politik behövs sammantaget en annan inriktning än den som regeringen föreslår, och vi deltar därför inte i beslutet om vårändringsbudgeten för 2023.

Regeringen har dock valt att lägga fram ett nytt energipolitiskt mål. Jag vet inte hur många gånger de partier som i dag ingår i regeringen och dess stödparti har basunerat ut detta med 100 procent förnybart. Det har jag hört i flera år, och jag skulle inte ha brytt mig om att reagera om partierna som företräder den linjen åtminstone hade varit ärliga i sin argumentation. Men man påstår gång på gång att politiken har stängt reaktorer. Ibland har man hänvisat till några uttalanden från Miljöpartiet, och jag kan hålla med om att alla uttalanden kanske inte har varit så genomtänkta. Men om ägarna till dessa reaktorer hade haft samma bild av varför de tagits ur drift skulle ersättningskraven på regeringen ha kommit som ett brev på posten.

Vänsterpartiet ställer sig bakom reservationen under beslutspunkten om ett nytt energipolitiskt mål samt reservationen under beslutspunkten om breda energipolitiska samtal under innevarande mandatperiod. Jag vill alltså göra klart att vi yrkar bifall till båda de reservationer vi har i betänkandet, fru talman. Jag hoppas att någon annan lyfter den andra, så slipper jag lyfta två.

Vår reservation gällande ett nytt energipolitiskt mål handlar om att främja långsiktighet inom energipolitiken. Vi vill dock lyfta några avgörande aspekter när det gäller ett nytt energipolitiskt mål och vad samtal om energipolitiken bör beröra. För Vänsterpartiet är det viktigt med tydligt utformade etappmål för att bygga ut vindkraft och solenergi i den utsträckning och med den intensitet som krävs.

Vänsterpartiet har under lång tid fört en politik som främjar ett 100 procent förnybart energisystem och som ger oss billig och konkurrenskraftig elenergi. Jag och Vänsterpartiet delar inte reservanternas tilltro till marknadsprissättningen, alltså hur elenergi ska prissättas för att undvika oskäligt höga priser på svenskproducerad el. Därför kommer vi även framgent att fortsätta att driva kravet på Sverigepriser.

Hushåll och företag knäcks av de höga elpriserna. De är visserligen låga nu, men vi får se när hösten kommer. Samtidigt är Sverige den största exportören av el i Europa. Det behövs helt enkelt en annan prismodell, som får tillbaka elpriset till normala nivåer - ett slags prisskydd för svenska konsumenter.

Sverigepriser innebär att vi reglerar marknaden genom att frikoppla de svenska elpriserna från de skyhöga exportpriserna för el som säljs till kontinenten. Vi hörde till exempel varför Karlshamn var igång - det fanns ekonomi i att sälja elen dyrt till Polen under de timmarna. Med Sverigepriser får vi betydligt lägre elpriser för hushållen och snabbar på klimatomställningen. Vi anser att denna modell är den bästa lösningen i närtid för att mota de prischocker som kommer i spåren av den elprismodell vi har nu.

Elförsörjningen är fundamental för ett fungerande samhälle, och det är nödvändigt med större nationell kontroll över både energin och priserna. Elen kan inte behandlas som vilken marknadsvara som helst, frikopplad från geografi och historia. Den ingår i ett historiskt och strategiskt sammanhang med nationell industri- och boendestruktur och investeringar i produktion och överföring, nu och i framtiden. Detta måste utgöra en utgångspunkt för energipolitiken.

Att EU:s gemensamma marknad och prissättning inte fungerar som det är tänkt tycker jag att det senaste årets höga elpriser med all tydlighet har visat. Eftersom priset på elen sätts utifrån vad det kostar att producera den sist köpta elen på marknaden - det är det som kallas marginalprissättning - innebär det att den dyra fossilelen sätter priset hos alla konsumenter. Det vill vi komma ifrån.

Sverige ska givetvis fortsätta att exportera elenergi till våra grannländer, men konsumenter och industrier i Sverige ska inte behöva drabbas av att andra länder misslyckats med sin inhemska energiförsörjning och därmed drivit upp elpriserna för alla. Det som händer i dag är att vi betalar dessa priser till elbolagen, som gör stora vinster. Jag tycker att det är hög tid att ta tillbaka kontrollen över en så samhällsviktig funktion som hur el prissätts - och framför allt över åtminstone vår egenproducerade el, som går till våra konsumenter, företag och industrier.

Fru talman! Jag lyssnade tidigare i dag på debatten om riktlinjer för den ekonomiska politiken. Jag lyssnade på några replikskiften där regeringens stödparti Sverigedemokraterna frågade sig var all den elenergi ska komma ifrån som behövs för att genomföra den omställning som är på gång när det gäller stål utan kol och allt annat. Och det är klart - med regeringens politik att aktivt bromsa förnybar el till marknaden uppstår faktiskt frågor som denna. Men man inser inte att det är just den förda politiken, som SD själva stöder, som gör att det blir mer osäkert.

I och med incitamentsutredningen tog man till exempel bort det verktyg som skulle ha gjort skillnad på så sätt att fler kommuner skulle säga ja till mer vindkraft. Regeringen tyckte nämligen att de pengar som fastighetsskatten skulle ha bidragit med i statsbudgeten behövdes bättre till att sänka skatten till de mest välbärgade.

Jag tycker faktiskt att regeringen är skadlig för konkurrenskraften och framför allt för framtidens industri, som nu ser sig omsprungen av industrin i länder som inser att billig energiproduktion kan byggas i närtid. Industrin kan inte vänta på kärnkraft som kanske kommer på plats om 15 år.