Fru talman! Ofta krävs det inte jättestora insatser för att göra trafiksäkerheten högre. Det kan handla om vägbommar och ljus, krav på säkerhetsbälte i A-traktorer, utbildning av förare, respekt för varandra i trafiken och kontroll av körförmåga genom hela livet.

Män är kraftigt överrepresenterade bland de omkomna i trafiken. Under 2021 omkom 155 män och 54 kvinnor. Singelolyckor och mötande personbilar är de vanligaste olyckstyperna. Däremot är skaderisken för kvinnor betydligt högre. Risken för till exempel nackskador är större.

Trots detta har man i krocktester inte använt sig av krockdockor formade efter den kvinnliga kroppen, utan man har använt mindre dockor formade efter en manlig kropp. Men för några veckor sedan kom nyheten att den första kvinnliga krockdockan hade testats. Eftersom vi är så många som faktiskt har lyft detta i våra anföranden måste vi försöka förstå hur stort det är och hur konstant underrepresenterade kvinnor alltid är. Men i de globala säkerhetstesterna anses kvinnan fortfarande vara en liten version av en manskropp.

Det är tydligt att mer behöver göras. Trafiksäkerheten måste anpassas efter så självklara saker som kroppens funktioner. Nackmuskler och höfter ser olika ut, och kroppen förändras också med åldern.

Synen är nog det som vi alla mest märker förändras med åldern - ibland mycket och ibland smyger det sig på. Ändå testas bara synen en gång, och det är när man tar körkort. Synen förändras över tid, och förare uppfattar inte alltid att synen blir sämre, vilket såklart påverkar trafiksäkerheten negativt. Försämrad syn kan uppträda redan vid 40-45 års ålder, och vid 60 års ålder har de flesta mer eller mindre förändrad syn.

Förare äldre än 74 år är inblandade i 1 067 olyckor inblandade. Det är cirka 5 procent av samtliga olyckor.

Detta med synkontroller är ingen ny fråga för trafikutskottet, utan det har behandlats under flera år. Förra året var SD, C, KD och L helt överens om att synkontroller skulle införas. Men frågan har behandlats minst sedan 2017. Då betonade utskottet vikten av ett fortsatt utvecklingsarbete i fråga om synkontroller. När vi debatterade frågan 2017 och 2018 lyfte utskottet särskilt fram vikten av att frågan om synkontroller ska ingå i det fortsatta trafiksäkerhetsarbetet för att uppnå nollvisionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Trafiksäkerhet

När frågan var uppe i trafikutskottet 2019 anförde utskottet i sitt betänkande att man avsåg att följa Transportstyrelsens arbete med att se över bland annat synkraven i medicinföreskrifterna. Det var ett mycket stort intresse, skrev man i betänkandetexten.

Så fortsatte det 2020 och 2021. Då anförde utskottet att man avsåg att bevaka frågan om behovet av regelbundna synkontroller. Detta är alltså en fråga som utskottet har harvat länge, med olika partier som har anslutit sig till uppfattningen om vikten av synkontroller.

Frågan är då: Varför görs ingenting? Varför gör regeringen ingenting? KD:s dåvarande gruppledare, den nuvarande infrastrukturministern, godkände ju Kristdemokraternas motion, som även läggs i år, och har drivit på i frågan i riksdagen. I stället skriver nu regeringspartierna, som förut har stöttat detta, i årets betänkandetext: "Utskottet konstaterar att Transportstyrelsen menar att en eventuell ändring av reglerna skulle kräva lag och förordningsändringar, och utskottet är för närvarande inte berett att ta initiativ till sådana ändringar."

Med andra ord: Det blir inga synkontroller, för Kristdemokraterna, trots att man nu har infrastrukturministerposten inom sitt parti, kommer inte att följa upp sin egen politik. Och det finns inget intresse av att fortsätta det arbete som man så länge har drivit på för i utskottet.

Därför tänker jag ansluta mig till KD:s och Centerpartiets motion och yrka bifall till reservation 19.