Fru talman! Propositionen Skärpt syn på brott mot journalister och vissa andra samhällsnyttiga funktioner berör väldigt viktiga frågor om hur vi ska kunna få bättre skydd för demokratin och viktiga samhällsfunktioner.

Journalisterna nämns redan i rubriken. Regeringen föreslår därutöver att det förstärkta straffrättsliga skyddet ska omfatta personal inom hälso och sjukvården, socialtjänsten, räddningstjänsten och skolan. Regeringen konstaterar att alla dessa yrkesgrupper har samhällsnyttiga funktioner och åberopar att utredningens kartläggning också visar att samtliga dessa yrkesgrupper är särskilt utsatta för bland annat hot och våld i sin yrkesutövning.

Detta till trots håller Vänsterpartiet enbart delvis med om att denna lagstiftning är ett bra förslag för att lyfta fram de värden som man önskar. Vi i Vänsterpartiet står fortsatt bakom båda våra reservationer, men jag yrkar bifall endast till reservation 1, som innebär att vi yrkar avslag på utskottets förslag i betänkandet. Reservation 2 visar att vi i Vänsterpartiet önskar omtag när det handlar om att ge bättre skydd för vissa av de kategorier som betänkandet och propositionen avser. Vi vill fokusera ytterligare på journalisterna men också på personal inom hälso- och sjukvården om de arbetar med akutintag av patienter och likaså personal inom räddningstjänsten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skärpt syn på brott mot journalister och vissa andra samhällsnyttiga funktioner

Jag tror att vi är ense om att journalisterna har en otroligt viktig funktion i en demokrati. Det är de som kan bevaka, informera och locka till diskussioner om hur vårt samhälle fungerar eller inte fungerar. En korrekt och obegränsad nyhetsförmedling är extremt viktig och fungerar som ett underlag för våra möjligheter som medborgare och invånare i Sverige att bilda oss en uppfattning i viktiga frågor. Detta förutsätter också att personer som är aktiva i att förmedla och producera nyheter och artiklar med analyser och så vidare kan göra det utan att utsättas för påverkan i form av hot, ofredande eller andra brott som ingriper i deras arbete.

Det finns självklart risker till och med med att prata om gruppen som utsatt. Det finns risk för självcensur, att man avstår från att rapportera eller att man underrapporterar. Det finns till och med de som överväger att sluta med sitt yrke. Det handlar också om modet att våga hantera fake news. Både direkt och i förlängningen är det uppenbart att detta handlar både om den enskilda individen och om demokratin i stort.

Det är också intressant hur vi använder lagstiftning och vilka metoder vi tar till. Under senare år har vi stiftat ett antal lagar här i kammaren som innebär generella skärpningar när det handlar om skydd mot våld, hot och kränkningar. Jag räknar inte upp dem, men jag tror att flera här inne och även många utanför kammaren känner till att straffskärpningar pågår.

Dessa generella åtgärder inkluderar naturligtvis också journalisterna. Frågan är då om vi behöver extra regler för till exempel journalisterna. Där är vi inne på en fråga som jag tycker är väldigt intressant och som vi ibland hanterar slarvigt i kammaren. Vilka lagstiftningsprinciper ska vi försöka följa? Är det så att vi ska ha så generella regler som möjligt och följa principen om likhet inför lagen så att vi inte pekar ut vissa och inte andra? Ska vi i stället för en generell ordalydelse peka ut exakt vilken handling det är vi vill komma åt? Kan vi generalisera också när det handlar om själva handlingarna?

Flera av remissinstanserna har tangerat dessa frågor på ett väldigt spännande sätt men stannar för att en straffskärpning skulle vara det som kanske stämmer bäst trots allt.

Dock varnar man också för att gå längre in på den här stigen. Till exempel Justitiekanslern säger att det redan nu finns omfattande exemplifieringar i den här paragrafen om möjligheten till straffskärpningar och vilka omständigheter som ska kunna leda till det. Den straffskärpning vi nu diskuterar skulle vara nummer 11 i den katalogen. Det är klart att det är många mot bakgrund av att det i brottsbalken handlade om ett fåtal mycket generella sådana om en principiell utsatthet, något som också skulle vara användbart i dag.

JO markerar i sin tur också för att man håller på med ett lappverk i brottsbalken och att man bör överväga förslagen ytterligare. Där håller alltså Vänsterpartiet med.

Sedan finns det olika yttringar från dem som jobbar nära journalister. Till exempel Föreningen Grävande Journalister fastnar kanske i första hand för en straffskärpning, medan flera grupper diskuterar vilka journalister vi avser. Flera vill särskilt skydda oberoende journalister som inte ingår i en redaktion men som kan vara extremt viktiga i opinionsbildningen. De som inte tillhör en redaktion är ju särskilt utsatta eftersom de inte alls har stöd från en arbetsgivare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skärpt syn på brott mot journalister och vissa andra samhällsnyttiga funktioner

Det föregående handlade alltså om journalisterna, och där förstår ni att det behövs skydd. Det tycker Vänsterpartiet också, men det har paketerats på ett sätt som inte är lyckat. När regeringen dessutom föreslår att detta förstärkta straffrättsliga skydd skulle omfatta en väldigt stor grupp personer - personal inom hälso- och sjukvård, socialtjänst, räddningstjänst och skola - är det väldigt många som har funderat över vilka det egentligen handlar om. Finns det några gränser? Man menar att det är vaga formuleringar som kan göra det svårtillämpat.

Några klarlägganden om vad man avsåg har kommit. Med skola menar man också högskola inklusive universiteten, och skolkuratorer skulle kunna ingå om de också har del i undervisningen. När det handlar om högskolor och universitet kan man dock fundera över om beredningskravet är uppfyllt för den här lagstiftningen eftersom de inte ingick i utredningen.

Så en principiell invändning. Det är arbetsgivaren som ska ha avgörande inflytande och makt över vår arbetssituation och se till att det är tryggt och att vi så långt det bara går är säkra när det gäller olyckor eller angrepp.

När det gäller journalister är det kanske en så oerhört stor grupp som kan komma i fråga för angrepp att det är svårt att säga att arbetsgivaren skulle kunna hantera det till fullo. Men för flera andra grupper handlar det om deras mer konkreta arbetsmiljö, kanske inne på institutioner, myndigheter eller mottagningar, och där kan man tänka mycket mer kring arbetsmiljöfrågor. Flera remissinstanser har också pekat på att det vore bättre att arbeta kring arbetsmiljöfrågor än att komma med straffrätten. Ändå är det som om vår nuvarande regering nästan enbart vill följa det här med straffskärpningarna.

Vi tycker att det blir dubbla budskap. Nu blir det troligen en straffskärpning, samtidigt som vi arbetar med stora budgetunderskott i välfärden i hela Sverige. Kommuner och regioner går på knäna, och då kan man fråga sig om det är rimligt att vi bara tittar på straffrätten. Vi borde kunna ge ytterligare resurser till de här samhällsviktiga institutionerna, bygga på det som blir förändringar i arbetsmiljön och kanske också titta på arbetsmiljölagstiftningen. Vi vill markera att det är oerhört viktigt att få tillräckliga resurser och tillräckligt mycket personal för att kunna hantera dessa samhällsviktiga funktioner. Dessutom måste man ha väl inarbetade säkerhetsrutiner. Dessvärre ser det inte ut så.

Vänsterpartiet vill alltså att vi säger stopp när det handlar om att införa dessa straffskärpningar generellt mot flera olika grupper. Vi vill att man återkommer när det handlar om journalister, de som arbetar i hälso- och sjukvården med att omhänderta i akuta situationer och räddningspersonal.