Herr talman! Det vi diskuterar nu är regeringens förslag till en ny lag som riktar sig till Polismyndigheten och i viss utsträckning också till Kustbevakningen, Säkerhetspolisen och Tullverket och ger dem utökade befogenheter i gränsnära områden. Syftena är dubbla. De är både att kontrollera utlänningars vistelserätt och att bekämpa brott i gränsnära områden. Det handlar om kroppsvisitationer, husrannsakan och rätt till kamerabevakning av bilar i gränsnära områden.

Vad menar man då med "gränsnära områden"? Jo, flygplatser och hamnar som har direkt förbindelse med utlandet för kommersiell gods- eller passagerartrafik. Det gäller även järnvägsstationer som har direkt förbindelse med utlandet för kommersiell passagerartrafik, broar för vägtrafik till eller från utlandet och gränsövergångsställen på allmänna vägar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökade polisiära befogenheter i gränsnära områden

De flesta associerar gränser med södra Sverige, tror jag. Men gränsen mot Norge är hela 1 620 kilometer lång, från Idefjorden i Bohuslän till Treriksröset i norr. Här finns mängder av vägar som är allmänna och som korsar gränserna. Vi har också ett antal gränsövergångar till Finland. De är inte lika många men finns till exempel i Haparanda och på några öar. Med Danmark är det lättare - där går gränserna i regel i vattnet, förutom på Öresundsbron.

Vad innebär då detta? Jo, att det finns väldigt många människor som pendlar över gränserna för att nå sina arbeten. Det innebär även att folk av olika etniciteter behöver korsa gränserna för att få sin dagliga inkomst.

Jag ger den här bakgrunden för att visa att detta är ett ganska stort och omfattande reformförslag. Vänsterpartiet motsätter sig lagförslaget, och jag yrkar bifall till vår reservation som har nummer 1 och som innebär avslag på propositionen.

Vänsterpartiet är i gott sällskap när det gäller att kritisera förslaget. Tunga remissinstanser gör det också: Diskrimineringsombudsmannen, Justitieombudsmannen, Justitiekanslern, Stockholms universitet och Civil Rights Defenders. Därtill kommer stor tveksamhet från ytterligare remissinstanser, bland annat Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden.

Texterna som propositionen innehåller kopplar utlänningar till brott och kriminalitet. Migrationen utmålas som en risk. Den föreslagna lagen avser åtgärder mot så allvarlig gränsöverskridande brottslighet som människohandel, terrorism och våldsbrott jämsides med åtgärder för att kontrollera utlänningars vistelse i landet. Brott mot inrese- och uppehållsbestämmelserna uppfattas och stämplas som gränsöverskridande brottslighet.

Vänsterpartiet och många andra har - tyvärr återigen - haft anledning att framföra betänkligheter för att rättssäkerheten åsidosätts och ser särskilt en risk för diskriminering genom den profilering utifrån ras eller etnicitet som troligen kommer att uppkomma. JO reagerar på detta och menar att kraven är alldeles för lågt ställda för befogenheterna att kontrollera vistelserätt och förebygga brott.

JO skriver: "Jag ser en risk att de gränsnära områdena blir en form av visitationszoner där var och en kan bli föremål för tvångsåtgärder utan den urskiljning som lagstiftaren avsett. Risken framstår som särskilt beaktansvärd vid tågstationer där ett stort antal människor vistas i olika syften." JO lyfter alltså särskilt fram risken för diskriminering och etnisk stämpling, vilket naturligtvis är oacceptabelt i både JO:s och andras ögon. Justitiekanslern anser att förslaget är oproportionerligt och kraven inte tillräckliga för att säkerställa att man inte hanterar det här godtyckligt och diskriminerande.

Stockholms universitet markerar också risken för diskriminering och att vi kränker både regeringsformen och de europeiska konventionerna om skydd för de mänskliga rättigheterna.

Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden oroar sig för att vi återigen har hamnat på ett sluttande plan där vi tillåter fler och fler saker att hända utanför förundersökningarna.

Lagrådet har också varit kritiskt och studsat inför vissa formuleringar. De fick - dessbättre, får jag säga även om jag är emot lagen - delvis gehör för vissa skrivningar. Man markerar att kontrollerna ska vara selektiva och att de inte får vara systematiska, och de orden ingår numera i den föreslagna lagtexten. Men Lagrådet är fortsatt kritiskt till att regeringen får bemyndigande att meddela ytterligare föreskrifter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökade polisiära befogenheter i gränsnära områden

Det finns också kritik mot vad som är vaga uttryck och svårt att definiera i lagen. Det första är naturligtvis hur vi vet att någon är utlänning. Det gör vi inte, men vi kanske tolkar vissa saker som att man antas vara utlänning. Här börjar risken för att fördomar och förutfattade meningar slår in, och man vet inte om man har tolkat rätt förrän man kanske har fått se dokumentation i form av id-handlingar. Det här blir en selektiv inre utlänningskontroll, till exempel utifrån riskprofiler eller den enskilde tjänstemannens kunskap och erfarenhet, skriver regeringen. Då ska det också finnas möjligheter till kroppsvisitation.

Det man också har grunnat över är om det här förslaget kommer att drabba barn. Dagens lagtext gör ingen urskillning mellan vuxna och barn. Det kan handla om misstanken att någon är utlänning eller att någon utövar en brottslig verksamhet. Då ska man försöka bedöma omständigheterna i den konkreta situationen.

Låt oss titta på praxis, vad man har accepterat som kriterier. I propositionen, och i betänkandet, anger man att det i praxis har räckt att en tjänsteman subjektivt bedömt att den resande ser nervös ut och att det skulle vara tillräcklig grund för att tillämpa befogenheterna - enligt en JO-bedömning.

Detta är väldigt lösligt. Förslaget handlar också om något som förvånar mig, nämligen att man ska kunna omhänderta pass och id-handlingar för att få större möjligheter att skicka tillbaka personen om denne är utlänning. De besluten får inte överklagas. Det framstår som oerhört rättsosäkert och blir ytterligare en anledning för mig att yrka avslag på propositionen.