Herr talman! Detta är ett omfattande betänkande med en mängd olika frågor på ett otal områden, så partikollegan Linnéa Wickman och jag valde att dela på jobbet. Vi gjorde det mot bakgrund av att vi anser att det som skrivs i betänkandet om Mellanösternkonflikten och förhållandet mellan Israel och Palestina är så anmärkningsvärt att det förtjänar ett eget inlägg. I praktiken, menar vi, innebär detta en skarp kursändring från regeringspartiernas sida vid sämsta möjliga tillfälle. Regeringspartierna verkar inte ens längre kunna stå upp för EU-linjen i frågan.

Det här är ju en mycket långvarig konflikt, och Sverige har i alla tider hävdat folkrättsliga principer och mänskliga rättigheter i konflikten. Det innebär att man måste lägga press på båda parter. Våldet från båda sidor måste upphöra. På den palestinska sidan måste man bekämpa terrorism, såsom Hamas. Man måste bekämpa korruption, som är ett gift i samhället. Man måste också arbeta för att kunna arrangera nya demokratiska val. På den israeliska sidan måste man lämna ockuperad mark, stoppa de illegala bosättningarna på Västbanken och säkerställa att demokratiska val i Palestina över huvud taget kan hållas. Båda parter måste arbeta för en tvåstatslösning.

Detta har varit Sveriges linje i årtionden, också med borgerliga regeringar. När Carl Bildt var utrikesminister i alliansregeringen 2006-2014 upprätthöll han denna svenska linje. Av allt att döma gör han det också än i dag.

Men nu har man alltså lagt om politiken. I det betänkande som nu behandlas refererar man visserligen till vad andra har sagt, men utskottet vill självt inte längre prata om att Israel ockuperar palestinsk mark. Man riktar ingen kritik mot de illegala bosättningarna, och den enda press man vill lägga på någon ska enligt betänkandet läggas på den palestinska myndigheten, inte på Israel. I denna del är detta ett ensidigt och obalanserat betänkande.

Det var till och med så att EU:s höga representant Josep Borrells uttalande nyligen, där han fördömde det eskalerande våldet, ströks från betänkandet av majoriteten. Visserligen kallade Håkan Svenneling tidigare i debatten Josep Borrell för en trött högersosse från Spanien, vilket väl får stå för Svenneling, men Borrells uttalande i denna fråga var tydligen så farligt att det inte kunde stå med i utskottsbetänkandet utan ströks av regeringspartierna.

Varför? Jo, förmodligen därför att det i uttalandet nämndes att Israel faktiskt ockuperar palestinsk mark, och det kan man tydligen inte längre förmå sig att säga från högerpartiernas sida - trots att alla vet att det är sant.

Vi kan inte tolka det på något annat sätt än att majoriteten inte längre kan stå upp för EU-linjen när det gäller Israel-Palestina-frågan. Varför stryker man annars Borrells uttalande från betänkandet?

Detta kommer också vid sämsta möjliga tillfälle. Våldet eskalerar, och Israel har fått en regering som är mer högerinriktad än någonsin tidigare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2022

Vi hör nu uttalanden från Israel som är mycket oroande. Israels nya regering accepterar inte en palestinsk stat. Israels finansminister, som är ledare för ett ultrareligiöst parti och som själv är bosättare, sa till och med nyligen på ett möte i Paris: "Det finns inga palestinier." Och accepterar man inte ens att det finns ett palestinskt folk, då accepterar man ju inte heller att detta folk ska ha några som helst rättigheter. Han har också tidigare sagt att han beklagar att inte alla araber kastades ut ur Israel 1948.

Den nya regeringen i Israel går också vidare med att ytterligare bygga ut de illegala bosättningarna på palestinsk mark, med det uttalade syftet att omöjliggöra en palestinsk stat. Det finns redan över 700 000 bosättare. Nu planerar man att fördubbla antalet bosättare på Västbanken till bortemot 1,5 miljoner. Det vore förstås ytterligare ett flagrant brott mot folkrätten. En ockupationsmakt har inte rätt att flytta in den egna befolkningen på ockuperat område för att på det sättet göra ursprungsbefolkningen till minoritet i sitt eget land. Det strider mot internationell rätt.

Samtidigt fortsätter förstörelsen av palestinsk egendom. Palestinier tvångsförflyttas, deras egendom förstörs och humanitärt bistånd konfiskeras. Enligt FN har över 1 600 biståndsfinansierade byggnader förstörts sedan 2009.

Vatten används systematiskt för att driva bort palestinska bönder. De förvägras vatten till sina odlingar, samtidigt som bosättarsamhällena har fri tillgång till vatten. Uttorkade palestinska olivlundar kan vara granne med bosättarområden där man kan fylla sina swimmingpooler och odla apelsiner.

Det är nu viktigare än någonsin att världssamfundet fortsätter stå upp för folkrätten, mänskliga rättigheter, avspänning och en tvåstatslösning där Israel och Palestina kan existera sida vid sida inom säkra och erkända gränser. Jag är också helt övertygad om att de flesta i den israeliska befolkningen vill ha just detta: avspänning, förhandlingar och fred.

För att nå dit måste naturligtvis också palestinierna göra sitt. Korruptionen måste bekämpas som det gift det är i samhället. Hamas måste bekämpas som den terroristorganisation den är. Deras raketattacker mot Israel måste upphöra. Men glöm inte att Hamas inte representerar det palestinska folket! Det är faktiskt tvärtom i många avseenden: Hamas och Fatah är dödsfiender, som vi vet. Det faktum att Hamas kontrollerar Gaza är inte heller ett argument för att Israel ska få fördubbla bosättningarna på Västbanken, i praktiken beslagta palestinskt land och omöjliggöra en palestinsk stat.

Folkrätten är inget smörgåsbord där man kan välja och vraka. Dess principer måste gälla alla stater, överallt. Man kan inte ha olika måttstockar. Vi kan inte acceptera den starkes rätt på den svages bekostnad.

Därför är formuleringarna i detta betänkande mycket anmärkningsvärda. Uppenbarligen kan regeringspartierna nu inte längre stå fast vid den traditionella EU-linje som gällt under så många år i fråga om konflikten mellan Israel och Palestina.

Med det, herr talman, yrkar jag bifall till Socialdemokraternas motivreservation 16 om Israel och Palestina.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

Verksamheten i Europeiska unionen under 2022

(Beslut skulle fattas den 20 juni.)