Fru talman! Vi debatterar i dag EU och den verksamhet som Sverige bedrev i EU under förra året. Det gör vi under en viktig tid. Just nu har Sverige det roterande ordförandeskapet i EU. Ordförandeskapet är inte lika tungt och viktigt som det tidigare har varit, men regeringen har under det senaste halvåret lett tusentals möten inom EU.

Men samtidigt kan man konstatera att ordförandeskapet i stort har varit mindre lyckat. Det som de flesta svenskarna kommer att minnas från ordförandeskapet, om de alls kommer att minnas det, är nog en gul dunjacka i ett nollgradigt Kiruna. Kanske är det en symbol för en regering som inte går i takt med tiden.

En annan fråga som ofta ställs i debatten är om Sverigedemokraterna har inflytande över svensk utrikespolitik, och så också inom EU. Efter det första riksmötets år är det enkla svaret ja. Även om utrikespolitiken ligger utanför Tidöavtalet är det uppenbart att regeringen på flera punkter anpassat sig till Sverigedemokraterna, vilket jag kommer att återkomma till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2022

På EU-nivå gnisslar det dock tydligt. Regeringsunderlagets olika inställningar till EU har tydligt skinit igenom under det gångna halvåret.

Vi i Vänsterpartiet har precis som vi brukar skrivit en lång följdmotion om vad vi anser om EU och vad Sverige borde göra. Jag ska därför nu redovisa delar av vår EU-politik.

Förändringar behövs på systemnivå. Europa befinner sig i en politisk kris med sjunkande tilltro till regeringar, institutioner och medier.

Vilka beslut som fattas ska avgöras av hur människor röstar i val, inte av EU-byråkrater och lobbyister från storföretagen. EU måste demokratiseras genom att det ges mer makt till de nationella parlamenten, som riksdagen, och mindre makt till EU:s byråkrater och kommissionärer. Regeringen borde därför verka för att lobbyism i EU ska begränsas till förmån för ökat inflytande för de nationella parlamenten.

Samtidigt som lobbyisternas närvaro begränsas måste insynen i EU:s institutioner öka. De folkvaldas roll i demokratin är central, och det är viktigt att medborgarna kan lita på sina folkvalda. Qatargate och skandalen kring ledamoten Eva Kaili visar att EU-institutionerna inte har tagit tag i problemen med korruption. Det måste röjas upp, och ökad offentlighet krävs.

Vi går nu in i en period där EU:s utvidgning på nytt kommer att stå i fokus. Under 2022 ansökte Georgien, Moldavien och framför allt Ukraina om EU-medlemskap. Samtidigt finns det många länder på västra Balkan som är inne i processen.

Vänsterpartiet har en öppen och positiv hållning till detta. Om länder så önskar ska de ges medlemskap i EU. Det europeiska samarbetet måste vara brett och inkluderande.

Flera av de länder som ansökt om medlemskap i EU har dock en historia av omfattande diskriminering och förföljelse av bland andra hbtqi-personer. Erfarenheterna från EU:s tidigare utvidgningar visar att det inte räcker att ansökarländerna uppfyller de formella kraven för ett medlemskap. De behöver också uppvisa ett genuint engagemang för arbetet mot diskriminering på grund av sexuell läggning, könsidentitet, könsuttryck och könskarakteristika.

Detta måste tydliggöras i EU:s krav på ansökarländerna. Regeringen bör därför arbeta för att skärpa Köpenhamnskriterierna så att det uttryckligen framgår att ett land som diskriminerar hbtqi-personer och kränker deras rättigheter inte kan bli medlem i EU.

Ett land som varit särskilt i fokus för EU:s utvidgning är Turkiet. Det är det land som varit längst inne i EU-processen utan att bli medlem.

Till skillnad från utrikesminister Billström ser jag att det är uppenbart att Turkiet i dag inte uppfyller kraven på demokrati och mänskliga rättigheter. Situationen i Turkiet är nu så pass allvarlig att regeringen bör agera för att EU tills vidare ska frysa förhandlingarna om medlemskap med Turkiet. En frysning av medlemskapsförhandlingarna måste innebära att de politiska och ekonomiska förmåner som tillhandahålls Turkiet genom EU:s förmedlemskapsprogram omedelbart dras in.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2022

EU och den svenska regeringen måste bli tydligare i sin kommunikation med Turkiet. Vi måste vidta åtgärder för att de turkiska myndigheterna ska upphöra med våldet och repressionen mot oppositionen och frige alla som sitter fängslade på politisk grund, som nu räknas i tusental. Dag för dag ser vi hur situationen försämras. Som exempel kan nämnas Istanbulkonventionen om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet, som det är oroväckande att Turkiet nu har lämnat.

Det krypande för Turkiet som vi sett under det senaste året måste upphöra. Omvärlden ska inte lägga sig platt för Erdogan utan i stället aktivt stödja alla som kämpar för demokrati på riktigt i Turkiet.

Rysslands anfallskrig mot Ukraina är folkrättsvidrigt och en humanitär katastrof. Stödet från EU till Ukraina behöver vara omfattande och långsiktigt. De stora lån som nu ges till Ukraina riskerar dock att i framtiden skapa en svårhanterlig låneskuld.

Som en del i arbetet med att stödja Ukraina bör regeringen arbeta för att EU ska utse en särskild representant för Ukraina med uppdraget att inta en aktiv roll för att konsolidera insatserna för fred, stabilitet och rättsstatens principer. EU behöver redan nu förbereda sig för dagen då fredsförhandlingar tar fart på allvar.

Rysslands krig innebär att den säkerhetspolitiska situationen i Europa har förändrats och försämrats, vilket kräver internationellt samarbete. Jag anser dock inte att EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik är ett svar på detta behov. EU:s utrikespolitik är inkonsekvent och sätter ekonomiska och politiska relationer framför respekten för mänskliga rättigheter och folkrätten. Detta ser vi till exempel i hur olika man hanterar olika ockupationsmakter.

Kravet på konsensus leder dessutom till att EU ofta hindras från att inta progressiva positioner i viktiga frågor och ofta agerar långsamt och svagt. Det såg vi när Cypern blockerade sanktioner mot Belarus, och det ser vi varje gång Ungern går Rysslands ärenden genom att blockera viktiga EU-åtgärder.

Att införa majoritetsbeslut är dock inte lösningen på detta. Det skulle bara öka risken för att utrikespolitiken kapas av reaktionära och rasistiska krafter i Europa. Lösningen är i stället att göra utrikespolitiken till en strikt nationell kompetens och att stoppa militariseringen av EU. Prioriteringen bör vara att ge EU och Europa en roll som förtroendeskapare och fredsbyggare i världen.

Under det fullskaliga försöket till invasion av Ukraina har Ryssland begått omfattande förstörelse av naturen och den biologiska mångfalden, så kallade ekocidbrott. Det har skett löpande men framför allt genom förstörelsen av Nova Kachovkadammen den 6 juni. Som en konsekvens av Rysslands agerande kommer det att ta lång tid tills naturen och den biologiska mångfalden återhämtar sig, om det någonsin sker. Därför måste ekocid läggas till som brott i Romstadgan och Ryssland åtalas för ekocidbrott.

I detta betänkande föreslår riksdagen ett tillkännagivande till regeringen om att terrorlista Wagnergruppen under EU:s sanktionsregim för terrorism.

Wagnergruppen är ett företag av legoknektar som bedriver rysk statsunderstödd militär verksamhet i syfte att få det att framstå som om Ryssland inte vore ansvarigt. Wagnergruppen har begått omfattande folkrättsbrott och brott mot mänskligheten i en rad afrikanska länder, där gruppen blivit ett sätt för auktoritära regimer att få militärt stöd och för Ryssland att stärka sin intressesfär. I Ukraina är Wagnergruppen en avgörande del i Rysslands militära insatser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2022

Sanktionerna mot Wagnergruppen måste därför bli mer omfattande än i dag. Därför är ett beslut på EU-nivå ett viktigt ställningstagande mot Wagnergruppen och mot Ryssland.

Den ryska invasionen av Ukraina och den ryska energikrigföringen har påverkat hela Europas energimarknad och bidragit till skenande elpriser för konsumenter och industri. Det har drabbat länder på kontinenten som misskött sin energiomställning och fortfarande har ett stort beroende av fossil energi. Men eftersom Sverige är EU:s största nettoexportör av energi smittar de höga kontinentala priserna av sig på de svenska energipriserna som därför varit höga, framför allt under vintern.

Därför borde Sverigepriser på el införas och elexporten separeras från elområdena, och därför är det angeläget att reformera hela EU:s elmarknad.

Fru talman! I år är det 75 år sedan fördrivningen av palestinier startade. Det så kallade nakba har påverkat generationer av palestinier. Nakba tog sin grund i imperialistisk politik beslutad över huvudet på det palestinska folket.

Än i dag har omvärlden inte kunnat skapa fred och försoning i området trots att det sannolikt var den initiala ambitionen. Huvudskälet till det stavas den israeliska ockupationen och israeliska politiker som hämtar sin livsluft ur hatet mot ett annat folk.

Dagspolitikens huvudperson i detta är Benjamin Netanyahu, en politiker som överlevt fler politiska kriser än någon annan i över 30 år och i dag leder den mest högerextrema regering som Israel någonsin haft - en regering som hatar inte bara det palestinska folket utan också mänskliga rättigheter och rättsstatens principer.

Problemet är att den svenska högern i sin iver att vara höger nu går i Netanyahus ledband. I stället för att se verkligheten och kritisera hans och hans regerings politik och ockupationen och verka för att Sverige ska vara en positiv kraft i regionen drömmer högern om att likt Trump utan fredsförhandlingar flytta Israels huvudstad till Jerusalem. Man vill inte längre kalla den hermetiska inkapslingen av Gaza för en ockupation och inte längre se skadan israeliska bosättningar på Västbanken gör för att motverka en långsiktigt hållbar fred.

En varaktig fred mellan Israel och Palestina förutsätter att Israel avslutar den folkrättsvidriga ockupationen av palestinska områden och börjar respektera palestiniernas grundläggande mänskliga rättigheter. EU behöver i handling visa att man menar allvar med kritiken mot ockupationen och bosättningspolitiken samt uppmaningarna till Israel att avstå från alla handlingar som undergräver tvåstatslösningen.

EU borde suspendera det nuvarande associeringsavtalet med Israel och sätta press på Israel att engagera sig i fredsprocessen och upphöra med den apartheidliknande behandlingen av palestinier som sker genom tvångsförflyttningar, konfiskering av mark och utomrättsliga avrättningar. Detta borde vara incitament för EU att införa sanktioner mot Israel, sanktioner som ska omfatta ett vapenembargo. Det vore en politik för folkrätten och i förlängningen för fred.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2022

En annan ockupation som strider mot folkrätten är Marockos ockupation av Västsahara. Marocko har lyckats förhala processen för den folkomröstning om Västsaharas självständighet som parterna enades om att genomföra för över 30 år sedan. Situationen i det ockuperade Västsahara är mycket svår, och västsaharierna utsätts dagligen för hot, våld och frihetsberövanden av ockupationsmakten som har total kontroll över området och förhindrar utländska journalister, observatörer och civilsamhällesorganisationer att verka där. Omvärlden behöver nu agera med kraft för att skydda det västsahariska folket. Sveriges regering bör därför verka för att EU ska kräva att den utlovade folkomröstningen om Västsaharas självständighet genomförs.

I dagens betänkande svänger regeringspartierna också om synen på Kuba, men kanske inte så mycket i synen från när de själva var med i något ungdomsförbund. Men att detta nu visar sig vara åsikten från partierna i Sveriges regeringsunderlag är anmärkningsvärt.

På Kuba råder inte demokrati. De mänskliga fri- och rättigheterna är kraftigt inskränkta. Men samtidigt har det kubanska folket i över 60 år drabbats av kollektiv bestraffning i form av omfattande sanktioner från sin amerikanska granne USA. Det är denna avhumaniserade politik utformad i Miami som den svenska högern vill ansluta sig till. Därför vill den nu avsluta EU:s engagemang för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter på Kuba genom den nuvarande politiska dialogen och i stället på nytt skicka Kuba in i famnen på Ryssland och Kina. Det är en kontraproduktiv politik som inte har visat några framsteg på över 60 år. Sverige borde fortsatt stå bakom den EU-gemensamma positionen om att USA:s embargo mot Kuba måste upphöra.

Denna debatt om verksamheten i EU, och särskilt då den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken som det här inne finns tydliga anhängare av, visar dagens brister i sig, med den så kallade höga representanten Josep Borrell, en trött högersosse från Spanien. I hans arbete under fyra år har gång på gång bristerna i försöken att ha en gemensam utrikespolitik visats. I stället för att samordna mer borde EU:s medlemsstater gå tillbaka till en ordning med nationell utrikespolitik men med samordning i frågor där EU-enighet finns. Det skulle stärka EU:s röst globalt snarare än att EU framstår som lam och utan handlingskraft.

Fru talman! Vänsterpartiet har 13 reservationer i detta betänkande. Men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 8.

(Applåder)