Fru talman! Denna långa järnvägsdebatt kan vi inte summera med annat än att järnvägen i Sverige haltar betänkligt. Men jag skulle också säga att svenskarna lider. Tågen går inte som de ska, järnvägssträckor stängs av, bokningssystemen lyser rött av planerat banunderhåll och det går inte att boka resor under sommaren. Och vi kommer att se samma sak i höst.

Resenärerna vill åka tåg, men hur ska de kunna göra det när man bara kan boka en resa åt ett håll men inte hitta en returresa? Få kan vara så flexibla i sina liv att de kan vänta in i det sista för att se om de kommer hem. Hur ska semestrande svenskar kunna planera sitt resande? Hur ska arbetande svenskar kunna planera sin vardag? Det här är under all kritik!

Det är tur att vi har lärt oss digitala möten och hemarbete, men det hjälper inte dem som ska besöka nära och kära. Det hjälper inte dem som ska upp till fjällen i sommar.

Det är märkligt att vi i Sverige inte klarar av att planera tågtrafiken och att Trafikverket inte klarar av sitt uppdrag. Vi ser nu också hur bokade resor försvinner. Sent meddelas att underhållet rycker undan mattan för dem som ska ut och resa.

Här måste jag reflektera över min egen vardag. Min egen svärmor drabbades så sent som i förra veckan. Hon hade långt i förväg beställt en resa för att komma upp till sitt barnbarn. Men hux flux, så var resan borta och hade ersatts med ett antal byten med många extra timmars resande. Ingen rimlig lösning fanns. Många kan överleva detta och kan klara oron och klara en alternativ resa på flera extra timmar, men inte en 90-åring.

Tågen är försenade och ställs in. Folk vittnar om kaos och förvirring. Trafikverket klarar inte av att sköta sitt uppdrag. Regeringen gör inget, och svenskarna lider. Godstrafiken lider också i det tysta. Företagen, som hade räknat med att köra sitt gods, vittnar öppet om hur allt detta kaos gör att de inte vet hur de ska klara sin produktion och sin logistik i sommar.

Att inte kunna planera transporterna stjälper näringslivet. Den effekt vi får på lång sikt både för godstrafiken och persontrafiken är att de kommer att gå över till väg, och där vill vi inte ha dem. Vi vill inte att människor och gods hamnar på vägen och bidrar till ökade klimatutsläpp i en tid av klimatkris. Vi vill inte att människor och gods sätter sig på vägen och sliter ned de vägbanor vi har. Vi vill att människor ska välja det klimatsmarta och effektiva tåget. Vi vill att godset, speciellt de tunga transporterna, tar järnvägen. Vi vet att allmänheten och näringslivet vill använda tågen. Vi måste få ordning på järnvägen.

Jag sa tidigare att Trafikverket inte klarar sitt uppdrag. Nu är inte Trafikverket den enda boven i dramat. Nej, vi kan nu även se hur regeringen och dess stödparti SD rycker undan mattan för framtiden.

En del av problemen handlar såklart om Trafikverket, bland annat det nya planeringssystemet MPK, marknadsanpassad kapacitetsplanering. Det fungerar inte.

En annan del är bristen på nya banor, de nya banor som skulle skapa redundans i systemet så att vi kan underhålla det, se till att saker och ting fungerar och flytta över det. Det har regeringen ryckt bort när man tog bort de nya stambanorna. Man påstår samtidigt att man ska göra andra saker, men man skjuter bara fram problemen. Om 10-15 år står vi där med enorma problem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Järnvägsfrågor

En tredje del handlar om avsaknaden av nytt signalsystem, något det har arbetats med länge men nu verkar ha gått helt i stå.

En fjärde del handlar om hur underhållet planeras och utförs. Här har regeringen och tyvärr även SD hamnat helt fel.

Detta är fyra viktiga pusselbitar för att få till en fungerande järnväg. Men ingenting händer - framför allt inte med järnvägsunderhållet, som vi har pratat om länge här i dag.

Det finns en utredning, Framtidens järnvägsunderhåll, som kom 2020. I den finns tydliga förslag på hur man skulle kunna förändra järnvägsunderhållet genom att ta tillbaka delar till Trafikverket så att verket får den kompetens det behöver för upphandling, för underhåll och för att förhålla sig till de privata entreprenörerna. I utredningen diskuteras i vilken mån man ska göra detta och hur långt man ska gå. Det viktiga är dock att vi sätter igång arbetet, för annars kommer vi inte att få ett fungerande järnvägsnät i Sverige.

Vi behöver ett bra underhåll som Trafikverket klarar av. Vi behöver nya stambanor som gör att vi kan göra underhållet även när vi kommer 10-15 år framåt i tiden. Men där har regeringen ryckt undan mattan, och det är djupt beklagligt.

Utredningen menar att ett utvecklingsarbete i en underhållsverksamhet i egen regi skulle påskynda och stödja den utveckling som krävs inom ett antal områden för att uppnå en mer robust anläggning utan att kostnaderna för underhållet skulle öka betydligt. Den pekar också på att det krävs viss underhållsverksamhet i egen regi för att Trafikverket ska kunna vara en god beställare.

Det är precis detta som är så centralt. Erfarenheter från i stort sett alla industriföretag visar att det är svårt att upphandla och utveckla affärsmodeller på ett optimalt sätt för en verksamhet som man inte har egen erfarenhet av. Vi som har jobbat i kommuner vet också hur svårt det kan vara att ha upphandlingsverksamhet när man inte själv gör saker och inte vet vilka krav och specifikationer man ska ha. Basunderhållet måste till dels tas tillbaka från det privata till Trafikverket.

Vi i oppositionen har ett beslutsförslag där vi föreslår, i linje med utredningen, ett delvis återtagande av järnvägsunderhållet. Regeringen vill inte. Dess fjärde ben, SD, Tidöavtalets största parti, vill men vågar inte. De vill gå längre än vi men väljer i den här frågan att ducka. Det är otroligt beklagligt, för här skulle vi kunna lösa en uppgift på ett bra sätt.

Om man är ett parti som värnar järnvägen tar man det här steget. Vi har pratat om det förut. Jag beklagar att förslaget om att återta delar av underhållet sannolikt inte kommer att gå igenom vid den omröstning som kommer att ske i morgon. Jag hade hoppats att det skulle göra det. Det finns fortfarande ett dygns betänketid för vissa ledamöter. Vi får se vad som händer.

Fru talman! För tids vinning väljer jag att endast yrka bifall till reservation 2 om organiseringen av järnvägsunderhållet. Med det ber jag att få tacka för det här riksdagsåret - jag höll på att säga terminen - och den sista debatten. Jag tackar också trafikutskottet, trafikutskottets kansli och Riksdagsförvaltningen för deras arbete - och talmannen.