Fru talman! Det är möjligt att Gunilla Svantorp inte lyssnade så noggrant. Jag sa nämligen också att man ska komplettera och bygga nya spår där det är samhällsekonomiskt lönsamt, och det innebär att vi absolut inte är främmande för att bygga nya spår. Vi vill dock värna skattebetalarnas pengar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Järnvägsfrågor

På det möte vi var på i dag och där i princip alla de större företagen i Sverige var representerade, liksom samtliga tågoperatörer, var det väldigt tydligt att det går att få ut mycket mer kapacitet ur det befintliga järnvägssystem vi har. När det nya planeringssystemet är igång och fungerar som det ska räknar man med 5 procents högre kapacitet i systemet bara tack vare det. Kan man dessutom få till något som också diskuterades, nämligen effektivare underhåll där fönstret för att genomföra underhållet är kortare, kommer man att kunna öka kapaciteten ytterligare.

Detsamma gäller om man har en gemensam planering med alla aktörer, vilket man inte har i dag. Jag är glad att generaldirektören för Trafikverket var öppen för att ha den typen av samråd, där man gemensamt försöker hjälpas åt för att skapa mer effektivitet. Det finns alltså mycket mer kapacitet att få ut utan att egentligen bygga mer spår - även om det också absolut kommer att behövas för att öka kapaciteten.

Om man vill bygga mer spår ska man ju titta på var de största behoven finns. De två största flaskhalsarna i systemet finns på sträckorna Uppsala-Stockholm och Alingsås-Göteborg. Gunilla Svantorps regering prioriterade bort dessa två sträckor i den nationella planen. Hur tar man hänsyn till behoven i samhället när man gör på det viset - när man prioriterar bort de två rödaste av alla röda sträckor vi har i hela vårt järnvägssystem?