Fru talman! Betänkandet vi debatterar i dag handlar om regeringens årliga skrivelse till riksdagen om verksamheten i Europeiska unionen, och jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

Under 2022 hade vi regeringsskifte i Sverige, och ansvaret för det gångna årets EU-politik är därför delat. Riksdagens beröm och kritik faller ungefär jämnt på majoritet och opposition.

Så vad hände under 2022? Ja, det som överskuggat allt annat är såklart kriget i Ukraina. Året hade knappt börjat innan Ryssland kastade allt vad anständighet heter över bord och startade det största anfallskriget på europeisk mark sedan andra världskriget.

EU kom att sättas på prov. Skulle unionen hålla ihop? Det kan inte uteslutas att Rysslands president Vladimir Putin tänkte sig att EU skulle splittras när han drog igång invasionen. Flera EU-länder, däribland det största, Tyskland, var ju stora importörer av naturgas. Och Ryssland hade redan 2014 angripit Ukraina utan att EU egentligen hade gjort något. Visst, sanktioner mot Ryssland fanns, men de var inte värre än att de gick att leva med.

Men vad blev utfallet? Det blev tvärtom. Invasionen orsakade inte splittring utan blev den hink med isvatten över sig som EU-länderna behövde för att vakna upp, se realiteterna och sluta sig samman. Det tog förvisso några veckor av yrvakenhet innan EU-länderna till fullo förstod vad som stod på spel och innan världen också kunde se med vilken kraft Ukraina försvarade sig självt.

Ryssland misstog sig, och i dag står EU mer enat än någonsin. Unionens och de enskilda medlemsstaternas stöd till Ukraina har varit överväldigande. När det stod klart att många ukrainare behövde sätta sig i säkerhet aktiverade unionen massflyktingsdirektivet utan krångel. Fyra miljoner ukrainare har på så vis lyckats rädda sig undan kriget.

EU och dess medlemmar har därtill stöttat Ukraina militärt, finansiellt och humanitärt med en summa som vid överlämnandet av regeringens skrivelse uppgick till 19,7 miljarder euro. Medlemsstaterna har därtill givit Ukraina krigsmateriel, ammunition och hjälpt till med att träna och utbilda ukrainska soldater. Men verkligen värt att nämna ur ett renodlat EU-perspektiv är det gemensamma beslutet att avveckla unionens beroende av den ryska gasimporten. Beslutet att anta planen REPowerEU får sägas vara en milstolpe i unionens historia - kanske inte unionens stoltaste ögonblick men dess nyktraste. REPowerEU, som antogs under våren 2022, syftar till att en gång för alla bryta med det sjuka beroendet av den ryska gasen. Gasimporten var ett strategiskt missgrepp och borde ha avvecklats för länge sedan, men nu ser det äntligen ut att bli gjort.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2022

Fru talman! Sverige gick med i EU 1994, och vi har nu snart tre decennier att blicka tillbaka på. Är svenskarna nöjda med medlemskapet?

Vi vet att EU fortfarande framstår som en mystisk byråkratisk koloss långt bort från vårt eget land. Vi lever med GDPR och andra regler som vi egentligen inte förstår syftet med. Och vi har svårt att förstå varför frågor som har med svensk skog och svenskt vildmarksliv att göra ska vara reglerat av människor som knappt verkar ha sett en riktig gran ens på bild. Ändå är det folkliga stödet för EU-medlemskapet det största som har uppmätts sedan Sverige gick med.

SOM-institutet presenterade tidigare i år siffror på vad allmänheten tycker om unionen. På frågan om Sverige alltjämt bör vara medlem svarade 68 procent ja och endast 11 procent nej. Vidare frågade SOM-institutet även vad allmänheten tyckte om en eventuell svexit, det vill säga vad man tycker om att Sverige ska utträda ur unionen. Endast 12 procent tyckte att det var en bra idé. 66 procent svarade att det var ett dåligt förslag. Siffrorna kan inte tolkas på annat sätt än att EU numera är en naturlig del av svenska folkets liv.

Men visst finns det ändå rum för förbättringar. Sverige har rykte om sig att vara mer noggrant än andra länder när det gäller att implementera EU-regler. Ordet överimplementering brukar användas. Det är därför glädjande att regeringen har aviserat att ett implementeringsråd ska inrättas, som ska arbeta med att se till att EU:s regler på ett smidigare sätt än i dag kan införlivas med svensk lagstiftning.

Fru talman! Vi hade alla önskat att kriget i Ukraina aldrig hade brutit ut, men när det nu ändå är ett faktum kan vi konstatera hur betydelsefullt EU är i världspolitiken. Kriget handlar ju inte längre bara om Ukrainas överlevnad utan även om vilken rättsordning världen i stort ska leva efter. Det har i denna kamp visat sig att EU är en betydligt viktigare global maktspelare än vad unionen själv tidigare har förstått. EU är inte ett land och kan därför aldrig agera med samma omedelbara kraft på världsarenan som USA kan göra, men när EU:s medlemsstater agerar gemensamt har det stor betydelse.

Rysslands första angrepp på Ukraina 2014 kom ju som bekant som en följd av att Ukraina ville underteckna associeringsavtalet med EU. Avtalets viktigaste syfte var att förbättra handelsrelationerna mellan Ukraina och EU, men det sågs av Kreml som ett hot mot det ryska väldets överlevnad.

EU är inte längre bara en samarbetsorganisation för frihandel och ekonomi utan är också en global maktspelare. Som sådan är det rimligt att vi i EU skaffar oss en gemensam uppfattning om vilken unionens globala roll ska vara. Detta är alltjämt något oklart. Det här är inte platsen att reda ut den saken till fullo, men som exempel kan nämnas att det framgent kommer att vara av största vikt att EU visar sitt stöd för demokratierna i Stilla havet, som alla fruktar ett eventuellt aggressivt kommunistiskt Kina i framtiden. EU har ett mycket stort handelsutbyte med Kina, och det är därför av vikt att vi redan nu förklarar att unionen inte kommer att låta sig utpressas om det kommer till en större militär kris i Stilla havet. EU hade behövt förklara detta tydligare visavi Ryssland. Vi behöver inte begå samma misstag igen.