Fru talman och ministern! Jag håller helt med om resonemanget om kontaktförbud. Det allra bästa skulle vara om förövaren fick ett kontaktförbud så att det är förövaren som får röra sig inom ett visst område och inte någon annanstans. Det finns egentligen inget annat sätt att låta brottsoffret behålla sin frihet. Det kanske inte låter sig göras, och det är ett problem. Men brottsoffrens frihet är en jätteviktig fråga.

One size fits all - så är det inte. Precis detta jobbar lämnaprogrammen med, för de har en utpekad grupp bestående av polis, socialtjänst, bostad, vård, psykiatri och rättsväsen. Igorprojektet har visat att det är respektive kvinnas specifika behov som gör att man kan rädda liv.

Jag håller också helt med om att vi ska jobba med det förebyggande. Men det är inte det förebyggande som i det här läget räddar kvinnors liv. Min interpellation handlar om hur vi förhindrar att år 2023 blir ett katastrofår när det kommer till antalet mord på kvinnor som lever i våldsamma relationer.

Vi har båda träffat personer som är verksamma inom Igor. Det är ingen hemlighet att man på denna verksamhet är bekymrad över vad som händer när budgetmedlen är slut. Jag vet att det inte ligger på jämställdhetsministerns bord, men min vädjan är ändå: Se till att ta hand om det fantastiska resultat som Igor har uppnått!

Vi kommer att diskutera frågan vidare i Almedalen. Jag har bjudit in aktörer, och alla är positiva till att bidra. Det gäller myndigheter, bostadssektorn, allmännyttan, SKR och rättsväsendet. Jag vill gärna kunna komma dit och säga: Det här samlar vi upp. Jag tar det till regeringen, och regeringen är beredd att gå vidare med ett nationellt lämnaprogram. Jag hoppas att jag kan få göra detta, antingen på ett bilateralt möte eller i ett krissamtal där regeringen samlar samtliga partier för att få ett stopp på detta. Inte en kvinna till!