Fru talman! Jag tackar för svaret. Jag tyckte mig höra att ministern sa att hon hoppas att ett lämnaprogram kommer på plats. Enligt mig är det A och O.

Ministern nämnde också det stora antal kvinnor som utsätts för våld även om de inte mördas. Det är 75 000 som utsätts varje år, och cirka 10 000 personer om man inräknar barn lever med någon form av skyddad identitet.

Att lämna en våldsam relation är som vi vet inget man gör lättvindigt. Det handlar om barn, husdjur, boende, skola och arbete. Det finns många faktorer som håller kvar kvinnan, precis som vi har talat om. Den farligaste perioden är just när hon har bestämt sig: Jag vill lämna. Det är då morden sker. Ändå finns det i dag inget samlat lämnaprogram.

Fru talman! Visst är det väldigt märkligt med tanke på, som jag sa, att det finns program för män som hoppar av kriminell gängverksamhet.

Faktum är att Jämställdhetsmyndigheten i sin nyligen avlämnade rapport slår fast följande: En person som vill hoppa av det kriminella livet erbjuds ett 18 månader långt behandlingsprogram, på uppdrag och finansierat av socialtjänsten. Därefter följer två års eftervård och uppföljning, som är kostnadsfri för kommunen. Första året finns stöd dygnet runt och innefattar insatser avseende bostad, terapi, drogberoende, sysselsättning, skuldsanering och fritidssysselsättning. Därefter följer ett sex månader långt utslussningsprogram för att klienten ska bli mer självgående.

Jämställdhetsmyndigheten kan konstatera att skillnaden i insatser och resurser jämfört med våldsutsatta kvinnor och barn som lever med skyddade personuppgifter är påtaglig. Inte minst vikten av en samordnande aktör blir tydlig, för att personer som lever med skyddade personuppgifter ska få ett så bra stöd och skydd som möjligt.

En kvinna som lyckas lämna en våldsam relation får i bästa fall ett erbjudande om skyddat boende på en kvinnojour en tid och i värsta fall skyddad identitet. Hon lämnas sedan ensam med ansvar för flytt, bostad, skolbyte, hyra samt alla övriga kostnader.

Centerpartiet har tidigare i år föreslagit ett nationellt lämnaprogram innehållande ett strukturerat stöd inklusive ett månatligt ekonomiskt stöd, ett så kallat fuck off-kapital, samt en nationell bostadskö. Det var en av de saker jag hörde i ministerns svar som är väldigt bra, för utan en ny bostad kan man inte skaffa sig ett nytt liv. Delar av de här förslagen går att sjösätta på relativt kort sikt, och kammaren röstar om detta förslag på tisdag.

Det finns program som jobbar med det här. Ministern nämnde själv Igorprojektet. Uppe i Jämtland finns också Norrsken. Men det är just projekt, som jobbar med projektbudget. Vad händer när projektet är slut? Vad händer med fortsättningen av verksamheten?

Jag tolkar det ändå som att ministern är inne på att det är regeringens linje att det ska komma till ett samlat lämnaprogram. Då blir nästa fråga: Vilka resurser är regeringen beredd att ställa till förfogande för att implementera detta över hela landet? Det här är ju ingenting som görs genom att säga: Nu är projektet Igor klart. Nu kör vi ut det här på linjen! Här krävs i stället en omfattande implementering och ett omfattande arbete för att få denna så lyckade modell etablerad i landets samtliga kommuner. Kan ministern säga någonting om tankarna för hur man ska implementera detta i landet?