Fru talman! Vi har sedan 2012 ett system med älgförvaltningsområden och att älgförvaltningen ska vara adaptiv, det vill säga att den ska vara lokalt förankrad och anpassas efter nya eller förändrade förhållanden som till exempel rovdjursförekomst eller skador på skog. Förvaltningen bör styra mot och följa upp de mål som satts inom ramen för älgförvaltningen. Det är viktigt att fortlöpande följa upp och analysera älgförvaltningen.

För närvarande har vi inga intentioner att ändra systemet. Vi följer självklart debatten och ser fram emot Skogsstyrelsens och Naturvårdsverkets redovisning av uppdraget om möjliga åtgärder för att åstadkomma eftersträvansvärd balans mellan klövviltstammar och fodertillgång.

Det är viktigt att vi för en kunskapsbaserad diskussion om älgförvaltningen. Även om stammen minskat under flera år betyder det inte automatiskt att älgen är hotad som art. Men naturligtvis kommer vi att följa utvecklingen och vad Artdatabanken rapporterar.

Frågan om älgförvaltning och kopplingen till skogsskador är komplex och mycket polariserad. Därför är det viktigt med samarbete mellan skogs- och jägarintressena. Jakträtten tillfaller fastighetsägaren, och det är min önskan att jägare och skogsägare samarbetar. Det är viktigt att det finns en respekt för varandras olika intressen. Det är därför jag har bjudit in de berörda organisationerna till ett möte med framåtsyftande inriktning med särskilt fokus på balans mellan vilt, foder och betesskador men också för att diskutera samarbetet när det gäller dessa frågor.