Fru talman! Det finns många fördelar med att ställa om till mer långsamväxande kycklingar. Det behöver inte betyda landsbygdens död. Det kan betyda att vi konkurrerar på ett bra sätt.

Sverige håller på att bli omsprungna av många andra länder i kycklingvälfärdsfrågor och djurvälfärdsfrågor överlag. Det är väldigt bra att det görs en översyn och tas initiativ på EU-nivå, men som landsbygdsminister finns det också möjlighet att ta initiativ i en svensk kontext.

Jag upplever inte att jag får några som helst svar på vare sig om man är beredd att införa ECC som minimikrav i den svenska djurskyddslagstiftningen eller om man är beredd att stärka tillsynen. Precis som landsbygdsministern säger spelar nya regler ingen roll om de inte tillämpas. Det var just den biten - tillsynen - som jag trodde att vi skulle kunna komma framåt med. Om det inte finns en bra tillsyn spelar det ingen roll vilka fina ord vi har kommit överens om.

Turbokycklingarna har en dödlighet som beräknas till 3-4 procent. Det kallas svinn, men i en svensk kontext handlar det om 3 miljoner kycklingar per år. Det är väldigt höga siffror. Det är ett enormt lidande helt i onödan som skulle kunna undvikas genom att man ställer om till mer långsamväxande raser. Och vi har inte ens nämnt kycklingarnas föräldrar i dag. Man har avlat för att de ska växa så snabbt som möjligt - så snabbt att det gör ont att leva. Man har löst problemen med att få föräldrarna att föröka sig genom att utsätta dem för svält.

Hela uppfödningen av de snabbväxande raserna innebär att man systematiskt utsätter dem för lidande, och jag hoppas att landsbygdsministern tar till sig detta och översätter det till politisk handling.