Fru talman! Det är bra att det finns en task force inne på departementet hos landsbygdsminister Peter Kullgren, men det intressanta är ju om det kommer att resultera i en konkret beredskapsplan som tar höjd för worst case-scenariot. Det är nämligen det vi måste ha med oss: Vad är värsta tänkbara scenario?

Det gäller både utifrån ett skogsbrukarperspektiv, alltså skogsnäringen i dess helhet, och utifrån primärproduktionen. Där handlar det om djurhållning, betesfrågor och följdeffekterna för kommande år. Vi ser nämligen att enskilda jordbruksföretagare fortfarande amorterar på lån som togs för att klara torkan 2018, och det har alltså gått fem år sedan dess. Det har också varit rätt tuffa år.

Det är bra att det finns pengar i jordbruksreserven. Men kom ihåg att inkomstbortfallet för näringen uppgick till 6,2 miljarder kronor 2018 och att det betalades ut totalt 1,5 miljarder kronor. I den reserv det hänvisas till finns det vad jag förstår möjlighet till 130 miljoner kronor, och då kan man börja jämföra vad marginaleffekterna blir per lantbrukarenhet eller produktionsenhet i form av stöd. Därför är det viktigt att få till gruppundantaget tidigt så att Sveriges stat får mandat att betala ut statsstöd för att hantera detta.

Vi vill se en torkstödsgaranti. Vi vill också att regeringen möjliggör ett tidigareläggande av utbetalningar av de redan beviljade stöden till näringen. Detta gäller utifrån ett likviditetsperspektiv; sedan måste vi även ha beredskap för att tackla konsekvenserna nästa vår, vilket också får följdeffekter för likviditeten.

Detta är alltså några perspektiv. Det vore intressant att höra mer om ministerns beredskapsplan. Tack för debatten!