Protokoll 2022/23:126 Fredagen den 16 juni

/ Särskild debatt om ägande av samhällsviktiga fastigheter
Anf. 5 Samuel Gonzalez Westling (V)

Fru talman! Det går inte längre att blunda för den skada som marknadsfundamentalismen har orsakat det svenska samhället. Vänsterpartiet har varnat för konsekvenserna av det i decennier men sällan fått gehör från övriga partier. Tvärtom har vi bemötts med glåpord och olika tillmälen. Men för varje dag blir det mer och mer uppenbart att skolan och sjukvården inte lämpar sig som affärsverksamheter, om det är elevernas och patienternas bästa man har som mål. Nu börjar tack och lov det politiska stödet för vår sida blir starkare för var dag som passerar.

Hand i hand med marknadsfundamentalismen har det funnits en vanföreställning hos hela det politiska fältet till höger om Vänsterpartiet: att det skulle gå att förbättra skola och sjukvård genom nedskärningar. Om välfärden hade haft samma resurstilldelning i dag som för 30 år sedan skulle närmare 500 miljarder kronor mer finnas i den offentliga sektorn.

Oavsett om det som pågått de senaste decennierna omskrivs som effektiviseringar har det självklart fått katastrofala följdverkningar. En av dessa följder är det vi har att diskutera i dag.

Ett sätt att lösa bristen på resurser kan förstås vara att höja skatterna, men en annan är att sälja fastigheter. Bolag som SBB har haft som affärsidé att köpa offentliga fastigheter för att sedan hyra ut dem till den som de precis köpt dem av. Men att sälja sitt hus för att kunna betala löpande utgifter med köpeskillingen och sedan hyra tillbaka samma hus för att bo i det låter väl inte som en särskilt bra affär? Det är det inte heller.

Låt mig citera kommunernas egen bank, Kommuninvest, som väl knappast är en socialistisk kamporganisation: "Starka skäl talar för att det blir billigare för medborgarna om staten, regionerna och kommunerna själva äger de fastigheter de verkar i."

Ännu sämre blir affären förstås om bolaget som köper upp fastigheterna, som i fallet med SBB, visar sig vara oseriösa spekulanter. Löften om att man skulle behålla, utveckla och bekosta långsiktiga investeringar i de fastigheter man tog över har visat sig vara rena lögner. I dag är i stället hela företaget och allt det äger till salu, och varken staten, kommuner eller regioner har det minsta inflytande över vad som händer med det som var vår gemensamma egendom.

Det är hög tid att regeringen agerar för att vända utvecklingen. Vi behöver snabbt komma överens om hur vi ska återta kontrollen över vår välfärd och vårt land. Den här gången är det nog bäst att lyssna på Vänsterpartiet redan från början. Att marknadsfundamentalismens dagar är räknade är i alla fall ett som är säkert.