Fru talman! Att konstatera problem är ganska enkelt. Att hitta lösningar är betydligt svårare. I detta anförande vill jag därför fokusera lite grann på vilka vägar det finns framåt.

Vi vet att varje kris är en unik möjlighet till utveckling. Låt oss ta vara på den! Vi är ganska överens om problematiken som omgärdar den kommersiella fastighetssektorn. Den höga skuldsättningen måste ned. Då måste Riksbanken vara en seriös partner i stället för att spä på och göda problemet, som man gjorde tidigare.

Men den här situationen skapar även möjligheter att lösa andra närliggande problem. Klimatanpassningar av fastigheterna ser till att man sänker driftskostnaderna. Det är ett exempel på en väg framåt. Vi ska också, givet den demografiska utvecklingen i Sverige, se till att bygga och rusta oss för framtiden.

Jag vill passa på att rikta mig till statsrådet Niklas Wykman. När vi har debatter här i kammaren pratas det väldigt mycket om inflationen. Det har jag all respekt för. Som nationalekonom förstår jag att det finns enorma risker med att detta biter sig kvar och skapar nya problem.

Men det finns allvarliga problem både i kommunsektorn, när det gäller dess finansiering, och i fastighetssektorn, med höga varselvågor och så vidare. En lösning som man skulle kunna ta till är att kraftigt sänka arbetsgivaravgifterna. Det spär inte på inflationen. Och vi löser faktiskt de samhällsutmaningar som vi har framför oss den närmaste tiden. Det skapar också stabilitet i den sektor som vi nu debatterar.