Fru talman! Ja, Sverige har stolta traditioner kring mänskliga rättigheter, som Paulina Brandberg just redogjorde för.

Vi har kanske världens äldsta tryck- och yttrandefrihetslag. Vi har varit tillskyndare vid bildandet av först Nationernas förbund på 20-talet och sedan Förenta Nationerna på 40-talet. Vi har också drivit på när det gäller flera av de deklarationer för mänskliga rättigheter som har utformats.

Även om vi har väl fungerande institutioner i Sverige har ett institut för mänskliga rättigheter saknats. I Europa är det väl nu bara Malta som saknar ett institut för detta. Nu när det äntligen, får man väl säga, har kommit på plats och realiserats finns det väl anledning att ge utrymme för institutet att kunna bedriva sitt arbete utifrån de föresatser som har lagts fast.

Jag hör fortfarande inte i Paulina Brandbergs redogörelse något svar på hur hon ser på institutets fortsatta existens. Är det möjligt att utveckla det?