Herr talman! Jag tackar justitieministern för svaret. Jag ber om ursäkt för att jag inte var i kammaren när debatten började, men jag hade glömt mina anteckningar på kontoret. Det är sådant som händer.
Jag är inte alls jättekunnig på dessa frågor. Och jag är fullt medveten om att detta är ett myndighetsbeslut. Därför är jag väldigt ödmjuk inför denna debatt, vilket kanske inte är mitt starkaste kännetecken i andra debatter. Men i just denna debatt tänkte jag att jag ska vara det.
För dem som inte känner till frågan handlar detta om att en advokat kommer att få betalt bara för själva förhörstiden som genomförs om förundersökningen inte leder till åtal.
Jag är en av dem som tyvärr har suttit i förhör i min ungdom, och jag vet att det är väldigt mycket utöver själva förhörstiden med unga människor som det handlar om. Det handlar om att man behöver förklara för den unge vad det handlar om. Man behöver ha förberedande samtal med den unge, som ibland nästan behöver psykologhjälp för att klara av det.
Samma sak gäller kvinnor som sitter i förhör om sexualbrott och våld i nära relation. De behöver ofta tid för att kunna förbereda sig, men de kan också bryta ihop.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellation
Om förundersökningen inte leder till åtal kommer advokaten i dag inte att få betalt för all denna tid. Det innebär att väldigt många advokater tyvärr kommer att välja att inte ta dessa mål. Det innebär också att de advokater som tar dessa mål kommer att vara de advokater som är minst angelägna om att hjälpa sina klienter fullt ut, eftersom de räknar med att de får bara dessa pengar. Då lägger de så lite arbete som möjligt på detta. Detta är ingen utveckling som vi vill ha. Och jag vet att justitieministern delar denna uppfattning.
Jag har också respekt för att man inte kan gå in och ändra myndighetsbeslut hur som helst, men det räcker inte att bara säga att man ska hålla ögonen på och följa frågan när justitieministern själv medger att detta riskerar rättssäkerheten. Jag skulle kunna hålla en lång harang om rättssäkerhetsfrågorna, men jag tänker att jag lämnar dem därhän i denna debatt. Jag tycker nämligen att detta är så viktigt.
Risken är att vi hamnar i ett läge där det blir en klassfråga - att den som har råd att betala för tiden kommer att få hjälpen medan den som inte har råd inte kommer att få den. Men det måste någonstans vara samhällets skyldighet, eftersom vi har uppfattningen att alla är oskyldiga tills motsatsen är bevisad, att stötta alla på samma sätt i den här processen.
Min fråga är därför egentligen: Finns det någonting utöver att bara följa frågan som justitieministern kan göra för att verkligen se till att detta inte innebär att människor inte får den hjälp i rättsprocesser som de faktiskt måste ha? Detta handlar dessutom om de mest utsatta. Det handlar om kvinnor som utsätts för våld i nära relationer, om barn, om unga människor och så vidare. Jag skulle vilja att justitieministern verkligen gav uttryck för det eftersom jag vet att justitieministern har en bakgrund som gör att han förstår detta fullt ut.